Dagens psykologer behandlar inte människors känsloliv som ett individuellt
problem utan som ett kollektivt problem. De existentialistiska och livsfilosofiska
metoder som användes av Freud och Jung och som inspirerats av filosofer som
Hegel, Kierkegaard och Sartre har i Sverige i dag utbytts till något som liknar
Sokrates moralfilosofi, där individens roll som del i kollektivet bygger på
anpassning till samhället. Och därmed inte på anpassning till sig själv som
individ och självkännedom. Analytisk psykologi som behandlingsmodell har
lagts på hyllan och ersatts av KBT (kognitiv beteendeterapi), vilket lättast kan
beskrivas som praktisk informationsbehandling som modell.
Mot bakgrund av samhällets knappa resurser för behandling av psykisk ohälsa
så är förstås KBT och liknande metoder fullt begripligt, men en stor grupp sjuka
blir inte hjälpt av den behandlingen. De blir (i bästa fall) hänvisade till
primärvården, som saknar såväl kunskap som resurser för adekvat behandling.
Det blir psykofarmaka för hela slanten – en nödlösning som i obehagligt många
fall inte är någon hjälp. Vår psykvård är i skrämmande behov av förändring, helt enkelt.
Stig Daun