Viktigt har också varit att påtala och framföra förslag på hur orättvisor ska åtgärdas. I dag saknar jag allt detta. Det som gör en trött på gränsen till apatisk är detta evinnerliga tjat om vad motståndaren gör eller inte gör. Om man inte begriper att det är partiets förda politik som ska locka väljare då är man illa ute. Om man inte av egen kraft kan diskutera en fråga, då har man förlorat den frågan.
I dag är känslan hos mig att alla politiska partier uppfattar väljarna som totalt korkade. Ena veckan ska vi minska på försvaret. Nästa vecka ska vi satsa på försvaret. Ingen vill diskutera invandring eller integration. En promille av svenska folket har tagit på sig rollen att bestämma vad och hur jag får säga och tycka. I dag i den politiska åsiktskorridoren kryper alla på knä och kör någon typ av Bill och Bull konversation. Jag önskar att samtliga ledare för landets partier kör en egen valrörelse mil ifrån journalister. Att som Olsson sitta på akuten i 14 timmar. Man kan åka fram och tillbaka till USA på den tiden. Lek att du har en pension på elvatusen före skatt. Besök ett äldreboende med dementa. Skulle tro att det finns djurlagar som skyddar djuren bättre än lagar som skyddar de äldre. Sluta använd meningen "alla människors lika värde".
Jag kan räkna upp tusentals exempel på att det inte stämmer. Om det visar sig att ett ämne är livsfarligt för oss människor. Varför ska det ta upp till ett år för att förbjuda ämnet? Ge polisen möjlighet att arbeta som polis. I dag har vi en miljö där polisen får be om ursäkt för att göra sitt arbete. Respekten för lag och ordning är bortblåst. Barnen, det viktigaste vi har, får inte en likvärdig skolgång. Varför är det så? Troligen åtta olika svar, men det finns bara ett. När vi kommer till rätta med girighetsbeteendet kommer vi att få en arbetsmarknad som fungerar, eller?
Folke Holmgren