Under mina unga år arbetade jag som skötare på Sundby sjukhus. Där kom jag i kontakt med människor som hörde röster och som talade med personer som inte fanns i verkligheten. Dessa människor var ju sjuka och kunde inte kontrollera sitt agerande fullt ut. Deras egocentriska beteende var svårt för både dem själva och omgivningen. Så småningom kom mediciner som lindrade besvären och gjorde tillvaron mer dräglig.
När jag i dag rör mig bland andra människor blir jag påmind om min tid vid Sundby sjukhus. Folk som pratar vitt och högljutt utan hänsyn till sin omgivning. Skillnaden är att dessa människor räknar sig som friska och att inga doktorer skriver ut lugnande mediciner. Dessa så kallade friska människor får vara egocentriska och ohämmat störa sin omgivning. Nog skulle det vara skönt med en doktor som gav något receptbelagt till dessa marodörer.
Eller så är de inte friska. Deras attityder är i varje fall inte friska, att i alla sammanhang få lov att visa att "jag är uppkopplad och nåbar, samt har råd med den senaste tekniken." Någon psykiatriker borde titta på detta fenomen. Kan det vara bra för hälsan med detta egocentriska beteende?
Ibland upprörd iakttagare