Jag undrar om inte vårt samhälle i dag gör oss deprimerade. Jag har aldrig känt mig så ensam som nu. Om någon kommer och hälsar på någon enstaka gång. Då är de mer intresserade av vad som händer i mobilen eller spela spel än umgås med mig. Att känna sig ensam med andra personer i sin närhet är värre än att vara helt ensamma.
Nu när man är äldre ska man bo kvar hemma så länge som möjligt, följden blir ensamhet. Jag har varit psykiskt stark men är i dag ett ensamt vrak. Jag ringer till mina så kallade vänner men de ringer aldrig tillbaka. Inte ens mina syskon ringer.
Man blir sjuk av ensamhet, blodtrycket stiger, man tappar förmågan att ta sig för olika saker eller att bara gå ut på en promenad. Om man åkte till akuten förr satt anhöriga och pratade med den som var sjuk. I dag sitter de anhöriga och spelar spel på mobilen.
Jag önskar mig några vänner som tycker det är trevligt att äta en lunch ihop ibland, gå en promenad med hunden eller gå på någon teater. Åka på dans eller på en dagstripp till någon trevlig plats. Skratta, prata, ha olika åsikter i en vardaglig diskussion, helt enkelt umgås. Tv och dator gör oss bara mer ensamma. Att skriva på sociala medier gör att vi inte får skratta ihop.
Mimmi tänkaren