Jag vill ha ett rÀttvist och solidariskt samhÀlle

De ökande klyftorna i samhÀllet Àr ett problem, skriver Rolf Waltersson i en replik till Bo Bergman.

De ökande klyftorna i samhÀllet Àr ett problem, skriver Rolf Waltersson i en replik till Bo Bergman.

Foto: Rolf Waltersson

InsÀndare2024-10-16 16:03
Det hĂ€r Ă€r en insĂ€ndare. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Replik pÄ Bo Bergmans insÀndare "Vanliga löntagare fÄr betala i slutÀndan".

Jag har aldrig pĂ„stĂ„tt att Bo Bergman försvarar skattesĂ€nkningarna till höginkomsttagare ”av ideella skĂ€l”. Jag nĂ€mner inte ens det, enligt mig, positiva ordet ”ideell” i min insĂ€ndare.

DÀremot vill jag hÀvda att BB försvarar skattesÀnkningarna av ideologiska skÀl. PÄ samma sÀtt som jag kritiserar skattesÀnkningarna till höginkomsttagare av ideologiska skÀl. Att det i grunden handlar om vilken syn man har pÄ mÀnniskan och samhÀllet och vilken typ av samhÀlle man vill ha.

Jag vill ha ett rĂ€ttvist och solidariskt samhĂ€lle med minskade klyftor mellan fattiga och rika. Att de ökande klyftorna Ă€r ett problem inser till och med Finanspolitiska rĂ„det, som ju knappast kan stĂ€mplas som ”vĂ€nstervridet”. I en rapport i början av Ă„ret konstaterar man att klyftorna ökat mycket kraftigt i Sverige sedan 1990-talet, frĂ€mst pĂ„ grund av kapitalinkomster, och att detta ”medför risker för hela samhĂ€llet”. Man menar att det kan medföra lĂ€gre tillvĂ€xt och att den sociala tilliten urholkas.

”NĂ€r mĂ€nniskor upplever samhĂ€llet som orĂ€ttvist kan det leda till ökad kriminalitet. Det kan till och med utgöra ett hot mot demokratin, dĂ„ vissa grupper engagerar sig politiskt medan andra grupper förlorar tilltron pĂ„ den politiska processen”, skriver Finanspolitiska rĂ„det. KĂ€lla: Akademikern, 21 februari 2024.

Det som Finanspolitiska rÄdet varnar för Àr vÀl redan ett faktum. Det Àr dÀrför jag menar att orÀttvisa samhÀllen mÄr dÄligt och jÀmlika samhÀllen mÄr bÀttre.

Och nĂ€r BB skriver att ”statstjĂ€nstemĂ€n som tjĂ€nar sĂ„ mycket kan det bero pĂ„ att de betalar skatt till den inkomstkĂ€lla de sjĂ€lva lever pĂ„â€, Ă€r BB snubblande nĂ€ra den vulgĂ€ra propagandafrasen om ”nĂ€rande” och ”tĂ€rande”. Att de som arbetar inom den privata sektorn Ă€r ”nĂ€rande”. Och de (statstjĂ€nstemĂ€n) som arbetar inom det offentliga Ă€r ”tĂ€rande”.

Det var professorn i nationalekonomi Bo Södersten som i början av 1990-talet myntade begreppet "den nĂ€rande och den tĂ€rande sektorn". Enligt Södersten Ă€r det nĂ€ringslivet, den privata sektorn, som Ă€r ”nĂ€rande” och som göder den offentliga sektorn som Ă€r den ”tĂ€rande”. Han till och med gjorde sig lustig genom att kalla stat, kommuner och regioner för den ”ofantliga” sektorn.

Bo Södersten anvÀnde sin vulgÀra retorik som belÀgg för att den offentliga sektorn Àr för stor och borde minskas.

Nu ser vi hur alltmer av det offentliga sĂ€ljs ut och styrs av ”marknadskrafterna”. Till och med skolor har blivit aktiebolag dĂ€r eleverna nu betraktas som ”kunder”.

Lite av ett magplask nÀr nu BB anvÀnder just Bo Södersten i sitt inlÀgg och replik till mig.

Dessutom lite ironiskt att Bo Södersten sjĂ€lv var ”tĂ€rande”, eftersom han arbetade som professor inom den ”tĂ€rande” sektorn i 25 Ă„rs tid. Först som professor vid Göteborgs universitet och dĂ€refter vid Lunds universitet.