Med anledning av Hilda Anderssons insändare "Stå för era åsikter, insändarskribenter!".
Hilda Andersson undrar varför fler och fler undertecknar sina insändare med anonyma alias och oroar sig för det faktum att fler och fler inte vågar stå för sina åsikter offentligt i Sverige. Jag har gjort samma iakttagelser och lägger till: kommentarer på nyheter, i den allmänna debatten, diskussioner på jobbet och inlägg på sociala medier – med mera.
Att allt fler inte vågar stå upp för sina åsikter och för den lagstadgade yttrandefriheten är oroväckande och i slutändan det största hotet mot vår gemensamma demokrati, jag delar Hildas oro till fullo här.
Att så har blivit fallet förvånar mig dock inte. Allt fler folkvalda politiker ifrågasätter, kritiserar och hånar dem som är satta att granska makten och dess demokratiskt valda företrädare. Den tredje statsmakten utsätts i allt större utsträckning för hånfulla kommentarer, ifrågasättanden och kritik och är tyvärr inte längre vad den en gång var.
Våra folkvalda tar i allt större utsträckning ut svängarna för att ytterligare undergräva medias förtroende, ifrågasätta dess kompetens och trovärdighet och Eskilstunas "starke man" Jimmy Jansson står först i kön när det kommer till att håna och kritisera bland annat Eskilstuna-Kurirens företrädare.
Som kommunstyrelsens ordförande är Jimmy Jansson kommunens högsta arbetsgivarrepresentant. På vilket sätt uppmanar han till kritiskt ifrågasättande, yttrandefrihet, demokrati, utveckling och nytänkande genom att mer eller mindre idiotförklara dem som är satta att granska honom och övriga folkvaldas arbete?
Jimmy Janssons överträdelser mot Eskilstuna-Kurirens journalister och ledarskribenter är flera, allvarliga och vittnar om en väldigt skev bild av demokratins grundvalar hos en av våra folkvalda, som dessutom sitter på kommunens tyngsta befattning.
Jimmy Jansson har i sammanhanget ett oerhört stort ansvar som han väljer att förvalta på sämsta tänkbara sätt.
Som anställd inom kommunen har jag själv upplevt sammanhang där anställda mer eller mindre offentligt tvingats redogöra för sina politiska åtaganden inom demokratiskt valda organisationer, och även uppmanats – eller tvingats – att göra avbön på desamma.
Att tro att detta inte skulle påverka "vanliga människors" vilja att offentligt gå ut i den allmänna debatten skulle vara, för att använda ett populärt ord i andra sammanhang, naivt.
Detta är i min mening det största hotet mot vår gemensamma demokrati och yttrandefrihet.
Jag delar din åsikt, Hilda, och jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka den. Men tyvärr under alias.