Mitt i sommaren 2022 hittade jag en morgon i min brevlåda en byråkratiskt fulländad (dvs svårtolkad) skrivelse från bygglovsenheten, som uppmanade mig att, som jag felaktigt tolkade den, att ta ned min oxelhäck cirka 10 meter i bägge riktningarna från gatukorsningen och att nedmontera det översta stenlagret i den mur som häcken står på. En anonym anmälan hade nämligen nått förvaltningen. Jag blev förvånad, därför att häcken stått i ungefär samma skick i de 52 år som jag hittills bott där.
Förvaltningen hade sänt ut sitt påbud den 15 juli. Men då var det semester och jag hade svårt att få tag på någon som kunde ge mig tydlig information. Efter cirka en vecka hittade jag en handläggare som tröstade mig med att detta endast var en första kontakt och att, om någon åtgärd vidtogs, skulle jag informeras i detalj. Först den 3 oktober kom beslutet att ingen bestämmelse i detta fall var kränkt.
Efter dessa gruvliga upplevelser kom en ny skrivelse den 8 december. Häcken måste på nytt tas ned. Denna gång var den ett hinder för bland annat snöröjningen. Men den hade ju fungerat bra i de 52 år jag bott i huset? Med sina krav på effektivitet ville förvaltningen nu att åtgärden skulle genomföras inom fyra veckor. ”Generöst”, tänkte jag, ”då har jag ju tid på mig ända till trettondagen Men det känns inte lockande att ta fram motorsåg i kylan. Jag tog genast kontakt med tidigare handläggare, som meddelade mig att jag fick lösa problemet själv.
Den sista skrivelsen var inte undertecknad av någon och innehöll endast ett telefonnummer till kommunens växel. Där fick jag hjälp. En tjänsteman ringde upp från gatukontoret. När han fått reda på att bygglovsenheten redan avgjort ärendet om min stackars häck, vägrade han att svara på min fråga vad jag nu skulle göra.
På min söndagspromenad träffade jag några grannar som fått samma urkund. ”Nu måste jag ta ned hela min häck”, var en vanlig replik.
Jag har upplevt en mycket förbryllande, extremt jobbig och ångestskapande resa i kommunal byråkrati. Upplevelsen har till slut nästan fått bibliska dimensioner: En dag lät stadsbyggnadsförvaltningen en syndaflod välla fram över Borsökna, en flod som skulle utplåna alla häckar, hängande grenar och träd som kunde vara ett hinder för snöskottningen. Den skonade endast de betongkolosser med 30 km-skyltar som placerats på gatan. Ty de utgjorde inget hinder för snöskottningen.