Därför kan det chockera att vi faktiskt fortfarande tillämpar slaveri.
Medborgare som tar initiativ eller utför uppgifter som anställda får visserligen lön, men andra betraktar inkomsten som samhällets egendom.
En del av lönen dras direkt vid källan, en del får arbetsgivaren betala, och om slavarna vill använda resten av pengarna får de finna sig i att betala moms.
Vi väljer representanter (politiker) som i sin tur använder skatterna som mutor för att värva röster.
Demokratins stolta princip är "en människa, en röst". Samtidigt har vi rätt att bilda föreningar, som kan förhandla direkt med företag och regering, vilket gör att vissa har ett inflytande som motsvarar flera röster.
En annan uppskattad princip är att vi fritt får debattera alla samhällsfrågor, eller får vi verkligen det? Den främste rättaren är Statstelevisionen med sina politiska kommentatorer, som sköter intervjuerna med dem vi ska välja mellan.
Alla kanske inte märker att de ger tips om vad som får diskuteras.
Många väljare är intresserade av vad skattepengarna används till, men debatten mörknar när man närmar sig kostnaden för invandringen och dess övriga konsekvenser.
Däremot är det korrekt att döma ut (SD) som orent, trots att partiet i detta klimat samlat 13 procent av väljarna.
Antydningarna om nazism utmanar löjet, när Stefan Löfven stöder sig mot (V), som har både Stalin och Mao i kappsäcken.
Gunnar Bäckström