Kulturnämndens politiska elit, presidiet, vill slänga ut kommunens fysiska kulturarv (här i form av äldre föremål) från ett magasin vid Sundby för att lägga 600 000 kronor på "något annat". Summan är ringa i den kommunala budgeten.
Begreppet kulturarv tycks denna trojka, kommunens elit rörande kulturfrågor, aldrig ha hört talas om. Man raljerar över att det "inte är värt ett skit", tydligen med inspiration från tv:s Antikrunda där ju priserna sätts.
Jag är rätt övertygad om att flertalet svenskar är medvetna om att vårt kulturarv inte kan värderas i kronor och ören. Kulturarvet är vårt gemensamma minne i smått och i stort. Kulturarvet berättar om ett samhälles framväxt där fattiga och rika lämnat sina bidrag. Allt av lika värde. Det som samlats in är naturligtvis en liten bråkdel av allt det som redan kastats och försvunnit.
Det är därför som det som bevarats äger så stort värde. Vad som hänt vid Benninge hushållsskola, Sundby sjukhus, i den gamla stadens handelsbodar med mera innehåller delar av dessa minnen. Kan vi kasta bort minnena av våra föregångares liv och arbete som trojkan föreslår? Svaret är naturligtvis nej.
På det sätt som dessa tre resonerar skulle till exempel stora delar av Strängnäs stadsarkiv kunna rensas ut. Här sker säkert gallringar, men det som finns kvar är omistligt. Föremålen i Sundbymagasinet är även de gallrade innan man beslutade vad som skulle finnas kvar. Alltså är det även här fråga om ett omistligt material.
Som kommuninnevånare i Strängnäs kommun känner man en skammens rodnad över att vi inte har en högre kompetens hos kommunens kulturpolitiska elit än vad som framgår av den aktuella artikeln. Man bör lyssna på kommunens egen välutbildade antikvarie i dessa frågor.
David Damell
Tidigare landsantikvarie och länsmuseichef i Örebro län