Det gäller i första hand sträckan Kjula-Mälarsjukhuset. För färdtjänstberättigad tar resan slut i Kjula, där har vi en kommungräns och den som åker taxi får själv betala sista milen. Vi har nu väntat över ett decennium på att våra förtroendevalda ska undanröja denna svårighet, men ingenting händer.
Beställning hos Riksfärdtjänst ska göras tre veckor i förväg. För Mariefredsbor som behöver besöka hemsjukhuset gäller då att ha god framförhållning och vetskap om när behovet uppstår. Även för dem som inte nyttjar färdtjänst finns problem. Ponera att man behöver ta sig från Kalkudden till Mälarsjukhuset – det blir bil, cykel eller apostlahästarna till buss i Mariefred, och så tåg eller buss igen. Att få ett sådant projekt att klaffa kräver tid och energi, hela dagen går åt, och all den ork man inte har. Är det verkligen så det är tänkt?
Det handlar om äldre människor, som oftast inte har färdtjänst, behöver hjälp av vänner och anhöriga som måste ta ledigt och så vidare. Att få hjälp med förflyttning kostar pengar, resa (i bästa fall) cirka 200 kronor tur och retur, doktorn vill ha 300 kronor, kanske behöver man under en dag något att äta. Och varför skriver inte läkare ens mitt i natten ut rekvisition för resa hem, en kostnad på cirka 1 300 kronor. Är detta rimligt?
Den 20 oktober 2013 sände boende på Nypongården i Mariefred en skrivelse till Strängnäs kommun och Landstinget Sörmland för att påminna om dessa betungande komplikationer. I oktober 2014 har Strängnäs kommun inte svarat. Landstingets hälso- och sjukvårdschef, Jörgen Striem, noterade genom sin sekreterare mottagandet och passade besvärligheten snett inåt bakåt till förvaltningschef Eva Andrén, habilitering och hjälpmedel. Varken politiker eller tjänstemän har funnit anledning att bry sig, vilket kanske kan vara förståeligt då de själva väl aldrig blir en dag äldre. Eller?
Med hälsning från samtliga boende i Nypongården, Britt Gustavson och många andra i Mariefred