Med anledning av att det inte blir något övernattningskollo på Sågarsvedet i sommar.
Våra barn hade förmånen att under alla år, från första sommarlovet i årskurs 1 till årskurs 6, få vara på Sågarsvedet fyra veckor på sommaren.
Våra barn levde med låglöneföräldrar som inte hade pengar till sommarsemester. Jag som kvinna har dessutom haft oturen med företag som köpts upp och har blivit uppsagd i samband med det, och därför ofta fått jobba som sommarvikarie. Särskilt under lågkonjunkturer, när det inte har varit lätt att få jobb. Det är många somrar som vår familj inte haft ledigt tillsammans. Inkomst var viktigare än sommarledigt för att vårt liv skulle fungera.
Det viktigaste som kollo har gett våra barn är självständighet. Vi har kunnat se hur barnen vuxit mycket efter varje sommar. Kollo har gett dem tryggheten i att vi kommer och hälsar på dem, och de har fått göra roliga saker. De har lärt sig simma (och simma bättre), paddla och ro båt. De har fiskat, åkt och campat, åkt på utflykter, spelat spel, fotboll och lekt lekar. Det har sovit med andra barn, busat och byggt kojor. De har också fått gå på det förhatliga utedasset (det blev ett lyft när nya huset med toaletter byggdes).
Många barn i dag kan inte göra nånting själva, föräldrarna kör dem överallt och de kan inte gå hundra meter själva en gång. Det är flera av barnen i lågstadieåldern som jag känner som aldrig sovit borta en enda natt. De går inte själva till kompisar och leker, de är nästan aldrig ute på gården och leker. Om det finns barn ute här där vi bor nu sitter de på en gunga med mobilen i handen. De springer inte runt, och är det något annat barn ute så sitter båda med telefonen.
Kollo behövs, så att fler barn får lära sig leka. Så att de får fantasin tillbaka och lär sig att man kan mycket mer själv än vad man tror. I dag är det inget konstigt att se fyraåringar med blöja, barnen matas långt upp i åldern, och de får inte lära sig torka sig själva i baken. Och stora barn sitter i barnvagn för de orkar inte gå.