Stod på perrongen bland många andra
tittande lite sömnigt på varandra
men vädret var inte så noga
här fanns vardagen, skulle till stan och knoga.
När jag stod där på perrongen
sågs en mansrörelse, närgången
riktad mot en kvinnas liv
en kvinna attraktiv.
Detta var i väntan på tåget
som jag i ögonvrån såg’et.
Plötsligt ett oväntat skeende
hon vände sig mot mannen leende
för att få ett lika ömt leende i retur
här var minsann inget skumt på lur.
En omfamning följde barm mot barm
en omtankens kram, öm och varm.
Det tyckes som det skedda
och det av oss nyss sedda
det skingrade dis och det kalla.
Även solen kändes bryta fram
värmande oss alla.
Vardag är ej vardag alla gånger
en önskan from, låt ej omtankens kram
bara ske på perronger.
ÅlderSTIGen 97