Jag har min anställning på Mälarsjukhuset sedan 1989 och jag följer de eviga skriverierna om min arbetsplats. Det är svårt att inte bli nedslagen av att först jobba heltid och ideligen stöta på logistikproblem för att sedan på min fritid matas med dessa problem oavbrutet via massmedia.
Som häromdagen när jag möter en äldre, rädd och orolig kvinna med grav skada som i mina ögon borde ha en självklar plats på vårdavdelning. Men eftersom det inte fanns en vårdplats för henne beställdes transport från hemmet. Sjukreseföretaget, som sitter i ett afrikanskt land, erbjöd kvinnan att bli hämtad klockan 04.00 för transport tvärs över länet för att samma dag genomgå en operation.
Slutligen lyckades det ordnas en hotellplats – inte vårdplats eftersom de platserna är fyllda – på patienthotellet till henne. Operatören kan inte dölja sin uppgivenhet när han berättar att han hoppas att kvinnan ska få en vårdplats under dagen eftersom hon ska få en ny behandling dagen efter. En desperat och naiv tanke far genom mitt huvud. Kan jag göra något? Kan jag ta med henne hem?
Läser i dag om att det saknas 114 vårdplatser i länet. Landstingspolitikerna har haft “en lång och laddad debatt om vårdplatser" som varade i två timmar. Vi har operationer som kan vara i upp emot 20 timmar. Vad är två ynka timmar för att lösa ett gigantiskt problem som vuxit under flera års tid? 125 sjuksköterskor valde att avsluta sin anställning under förra året. De har svaret på vad som behöver göras för att få en god arbetsmiljö och för att få personalen att stanna och känna att vi räcker till och trivs. Till landstingspolitikerna vill jag säga: Vi vill se resultat, inte bara tomt prat!
Kicki
Operationssjuksköterska
Centraloperation
Mälarsjukhuset