Lärare, ni måste tro även på era elever med NPF-diagnos

Den som inte får den hjälp den behöver riskerar att bli hemmasittare eller hoppa av skolan, skriver signaturen "Någon som inte vet om den har en framtid".

Den som inte får den hjälp den behöver riskerar att bli hemmasittare eller hoppa av skolan, skriver signaturen "Någon som inte vet om den har en framtid".

Foto: Jessica Gow (TT)

Insändare2023-12-07 08:30
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det är för många som idag inte kan få godkänt i flera olika ämnen eller som måste hoppa av skolan för att lärare inte bryr sig om barn med NPF-diagnos. En NPF-diagnos kan vara något som ADHD, autism eller dyslexi. Lärare och samhället bryr sig inte om dem och det är ohållbart. 

Jag anser att det är alldeles för många som får underkänt, hög frånvaro eller hoppar av skolan för att lärare inte tar sig tid för att förstå dem och hur de kan hjälpa dem. Bara för att man har en NPF-diagnos betyder det inte att man är dömd till att förlora i livet. Många med NPF-diagnos blir mobbade av sina lärare för att de inte bryr sig, de tror att det antingen är att man inte har någon svårighet eller att man är helt dum i huvudet.

Detta leder till att man inte får den hjälp man behöver och kanske blir hemmasittare eller helt och hållet hoppar av skolan. Så många av dem som har hamnat där kunde ha haft en bra och självständig framtid om bara deras lärare hade varit mer uppmärksam. 

Många vuxna säger att man bara ska lyssna och göra arbetet men det fungerar inte så. Vissa kan till exempel behöva en omformulering på frågan eller behöver få en text uppläst. Andra vuxna tycker att man är helt utan hjärnceller och inte klarar något överhuvudtaget. Vissa vuxna kan till och med tro att man är något geni och nästa Einstein så de tror att man klarar allt. 

Även om inte staten och de flesta vuxna bryr sig om barn med NPF-diagnos betyder det inte att ni också ska sluta bry er. Ni måste göra mer. Läs en bok, kolla på olika forum eller så kan ni bara fråga era elever vad de behöver för hjälp och när de berättar vad de behöver så hjälper ni dem. Tro på era elever för att det är ni som kan se till att de får den framtid de förtjänar.