Vi är många i Sverige som älskar kungahuset och är tacksamma mot SVT som sände programmet om dem och det outtröttliga arbete för Sverige som åligger statschefen och hans familj. Detta sker trots de illvilliga påhopp som från och till riktas mot kungahuset från media. Om media i stället skulle fokusera på deras arbete skulle vi få en helt annan bild av vår kungafamilj. Ett litet land som Sverige behöver kungahuset för att få uppmärksamhet i världen. Industridelegationer med klara businessmål är inte dumma – de vill ha med kungen för att öppna dörrar. Kungen är inte rädd för tidiga morgnar och sena kvällar. Han gör sitt jobb i ur och skur.
Republikanerna tycker att det är odemokratiskt med monarki, men de glömmer att Sverige är en demokrati. De vet inte vad apanaget används till. Förutom att täcka kungafamiljens utgifter används de till underhåll av de kungliga slotten, löner till hovets personal, med mera.
Historiens vingslag finns i varenda sak i slotten: i böcker, möbler, linne och porslin – 250 000 föremål som kungliga husgerådskammaren sköter. Ska vi kasta dem, sälja dem, skänka dem till en framtida president? Nu är det våra saker och varenda undersåte är lika mycket värd i en monarki. I en republik är det bara de som röstade på presidenten som kan kalla hen sin.
I en tid som vår med stora och snabba förändringar är det viktigt att det också finns trygga och stabila institutioner som vi kan samlas kring. Tänk också så mycket roligt vi har att se fram emot – prinsens giftermål och prinsessans flytt hit till Sverige med sin make. Så outhärdligt grått livet skulle vara om inte kungahuset finns.
Ingen inbillar sig väl att ett republikanskt styrelseskick skulle vara billigare eller bättre. Dessutom skulle politiskt käbbel och osämja mellan de olika kandidaterna uppstå. Vi har haft monarki i över tusen år och ceremonierna – som riksmötets öppnande och Nobelfesten – ger en guldkant åt tillvaron.
Maud