Av någon outgrundlig anledning motsätter sig företrädare för bland annat religiösa friskolor kontroll av vad mottagna skattebidrag används till.
Det verkar vara något som de religiösa och andra biståndsorganisationer har missat då det gäller det här med pengar och gåvor. Att de anser det naturligt att andra människor ska stå för deras sinnesro och möjlighet att komma genom himmelsporten. Det kan var på plats att påminna om:
- Apostlagärningarna 20:35: ”Det är saligare att ge än att få”.
Med det avses förstås att man tar medel ur egen ficka, inte sprätter med andras pengar.
- Lukas 19: ”Mitt hus ska vara ett bönens hus. Men ni har gjort det till ett rövarnäste”.
På ett märkligt sätt vill mottagarna av skattepengar inte redovisa vad de ska använda andras pengar till. Men vi vet att de använts kriminellt.
- Matteus 6: ”Ni kan inte tjäna både Gud och mammon”.
Det här tycks på något sätt vara svårt för religiösa att förstå innebörden av.
- Paulus Romarbrevet 7: ”Då är det inte längre jag som handlar, utan synden som bor i mig”.
Det fina med bibeln är att det går alltid att slingra sig ur utan ansvar.
Jag vill gärna meddela KD:s Jakob Forssmed med anhang: Ni får gärna stilla era samveten med välgörenhet på alla plan. Men kom ihåg, gör det inte med mina pengar. Och är det så att ni vill hjälpa andra människor så vrid på era högmodiga huvuden och se er omkring. Ni kommer då att upptäcka att det finns tusen och åter tusen människor som lider all sorts nöd i detta land. Vore ni det minsta seriösa skulle ni vända er till dessa istället för att skrida omkring i godhetsskrud, suktande för människor ni inte känner. Ni bör nog lura lite på Matteus 19, nålsögat och kamelen.