Kära redaktion. Jag har med stigande förvåning noterat hur vår lokaltidnings ordförråd genomgår en märklig inflation. Särskilt två ord har drabbats av en allvarlig urholkning: "anrik" och "kaos".
När en offentlig toalett som uppfördes under min livstids andra hälft plötsligt beskrivs som "anrik" i samband med att den flyttas, måste jag undra vad som egentligen kvalificerar något som anrikt nuförtiden. Är det verkligen tillräckligt att något existerat i några decennier?
Jag trodde att "anrik" antydde en viss värdighet, historia och kulturellt värde. Eller ska vi börja beskriva den rostiga lyktstolpen vid torget och den lokala pizzerians skylt från 1987 som "anrika landmärken"?
Än värre är missbruket av ordet "kaos". Som tågpendlare sedan 2007 har jag upplevt min beskärda del av förseningar, inställda avgångar och tillfälliga ersättningsbussar. Besvärligt? Javisst. Frustrerande? Absolut. Men "kaos"? Knappast.
Kaos antyder ett totalt sammanbrott av ordning, en situation bortom kontroll. Det jag upplevt är snarare välorganiserade olägenheter med tydlig information och alternativa resvägar.
När varje tågförsening blir "tågkaos" i rubriken, vilka ord har vi då kvar för att beskriva genuint katastrofala situationer? Vad kallar vi det när tåg faktiskt spårar ur eller när hela trafiksystemet kollapsar under extremt väder?
Detta språkliga överdramatiserande gör oss inte bara avtrubbade inför verkliga kriser utan förminskar också värdet av det som faktiskt är historiskt betydelsefullt. Jag uppmanar redaktionen att återupptäcka nyanserna i svenska språket. Låt "anrik" behålla sin värdighet och "kaos" sin kraft. Det vore en tjänst både till språket och till era läsare.
Med vänliga hälsningar
PeO
PS. Denna insändare är varken anrik eller kaotisk, bara en uppriktig önskan om mer precist språkbruk i vår lokala journalistik. DS.