De trivdes med sällskap och den hjälp som erbjöds, de hade terapiverkstäder där de kunde väva, sy, sticka och göra andra hobbysaker. Sparkraven existerande inte då! De fick sitt kaffe med bulla varje dag, god mat som var tillagad på plats. Gjorde utflykter titt som tätt till intressanta platser i egna kommunen hade medhavd fikakor. Sjuka/dementa bodde på långvården på sjukhus och fick sin rättmätiga tillsyn där. Nu har de pressat ihop alla äldre, sjuka/dementa under samma tak. Dragit ner personaltätheten men ökat antalet boende. Vissa av de dementa tar så mycket tid å grund av deras oro/ilska och vandringsbenägenhet om nätterna. De övriga blir lidande och får vänta. Det hinner hända mycket onödiga olyckor om man bara är två nattpersonal på 48 boende om fem, sex stycken boende är uppe samtidigt och irrar runt. En del kan till och med ge sig iväg ut och "ska hem" eftersom man inte få har dörrar låsta. Politikerna har tydligen bestämt att på natten sover man. Jojo, om man får den stimuli man behöver kanske. Men eftersom det även dagtid är ont om personal, så hinns det inte med att aktivera dem tillräckligt. Vilket resulterar i att de gamla ofta blir sittande. Ostimulerade, många sover sittande på grund av det. Sen när kl är cirka 23, då är de pigga efter dagens brist på stimulans. Natten skrämmer även många och oron/ångesten ger sig uttryck i vandring. Jag tycker politikerna ska komma och vara på arbetsplatserna, inte bara några timmar dagtid. Utan en veckas tid, varje natt 10 timmar och verkligen se vad som förekommer. Då kanske de snabbar på med besluten om mer personal under nattetid. Blir säkert snack om ökade kostnader. Men kommunen är tydligen bra på att satsa miljoner på dödfödda idéer. Så varför inte satsa på något som lönar sig: de gamlas säkerhet och välmående.
Vi ska icke förglömma att de gamla faktiskt betalar dyra pengar för sitt äldreboende. Vilken kallas för omsorg. Då borde det väl också innehålla just omsorg, inte bara förvaring!
Tack för ordet
Maria.M