"En systematisk tröghet i processer är anledningen till att socialkontoret blöder miljontals kronor, enligt konsult Lennart Fräjdin, som kommunen anlitat."
Kan det möjligtvis vara så att Strängnäs kommuns sociala verksamhet år efter år "dragits" med en inkompetent ledning, samtidigt som de haft oturen att styras av en lika inkompetent politisk ledning. Jag satsar allt några kronor på detta faktum då jag faktiskt haft anledning att tala med några av dem.
Socialchefen försökte få oss anhöriga, som deltog i torsdagens möte, att tro att en omorganisation och förflyttningar inom äldreomsorgen ska ge oss en förbättrad äldreomsorg.
Av tio gravt dementa på Isabellagården ska minst fyra flyttas för att ge plats åt Sictoniagårdens dementa. Biståndshandläggare ska "plocka ut" vilka gamlingar som blir de uttagna. Vart ska de flytta?
Herregud, ni bollar med våra anhöriga som spelpjäser i ett sällskapsspel! Har ni alldeles tappat vettet!
Vem skulle bli vinnare i det här spelet?
Absolut inte Isabellagårdens dementa och inte heller Sictoniagårdens dementa. Men statistiskt kanske siffrorna ser lite bättre ut och man visar från socialkontorets sida en god vilja att förändra.
Vi invånare börjar bli vana vid huvudlösa beslut inom kommunen men detta tillhör toppskiktet av idioti! Nu känner jag, som anhörig att vi måste sätta ner foten!
Det är inte acceptabelt att våra gamla hela tiden ska få agera slagpåse i allt! Vara de som först drabbas av både nedskärningar, höjda skatter, avgifter och sämre trygghet.
– Vi vet att äldre vill bo kvar hemma om de vet att de får en trygg omsorg, säger Sven-Erik Åhlund i fredagens artikel i Strengnäs Tidning.
Har Sven-Erik Ålund någonsin träffat en gravt dement person? Min mamma, 92 år vill inget hellre än att "flytta hem" men hon lever 70 år bakåt i tiden, är ung och nygift. Detta "hemflyttande" är ett känt symtom vid demenssjukdom och absolut inget man kan ta för verkligt. Ska hennes dröm om flyttning bli sann med biståndshandläggarens hjälp? Hemska tanke!
I slutet av mars 2015 träder Socialstyrelsens föreskrifter om behovsanpassad bemanning inom äldreomsorgen i kraft. Reglerna gäller både demensboenden och ordinärt boende.
– Vi jobbar för att man ska individualisera, att verkligen ta reda på vad de äldre personerna kan och inte. Sedan ska man dimensionera personalen efter det, och det kommer att bli tvingande. Man måste dimensionera personalen efter behoven, säger Gert Alaby, socialråd på Socialstyrelsen. (Artikel i ST i höst).
Bemanning – ja det är ytterligare en fråga som de ledande inom socialverksamheten i Strängnäs inte vill debattera.
På Isabellagårdens demensboende har gamlingar ramlat och slagit sig till bestående skador och de anhöriga har fått strida för att få extra tillsyn. Främst nattetid då endast en person har tillsyn av tjugo mer eller mindre dementa boende. Ingen skugga ska falla på personalen. De sliter verkligen och vi anhöriga förstår när många går hem och gråter eller sjukskriver sig för att de är slutkörda. De vädjar om anhörigas hjälp att kräva mer resurser för deras rop hörs inte av deras chefer.
Vi är några anhöriga som är någorlunda pigga och kan kämpa. Men det finns också anhöriga som snart inte orkar kämpa för sin sjuke man eller fru längre.
Vad ska hända med dem?
Jag förutsätter att någon vettig person kan svara, någorlunda vederhäftigt på detta.
Elisabeth Folke Olsson
Anhörig till boende på Isabellagården