Insändare: Nu kan jag dö lycklig – och fylla hinken med stil!

Åh, mina kära vänner i denna vår moderna tidsålders tjusiga karusell av självförverkligande! Låt mig guida er genom denna märkliga företeelse som vi kallar "bucket lists" – dessa heliga skriftrullar över saker vi envisas med att genomföra innan vi, ja, fyller hinken med vår kremerade aska.

Har ni märkt hur förunderligt lika dessa listor tenderar att vara?

"Bestiga Mount Everest" – den majestätiska jätten som numera liknar kön till Gröna Lund en julidag, fast med betydligt färre korvkiosker och avsevärt fler frusna lik som fungerar som vägmärken. Hur underbart originellt!

"Se soluppgången över Angkor Wat" – tillsammans med exakt 4 327 andra själar med identiska kameravinklar. Själva buddhismen lär oss att alla upplevelser är flyktiga, men Instagram kräver bevis, inte sant?

Vi har kommit till en punkt där vi mäter livets värde genom att bocka av saker på en lista. Tänk er samtalet vid himmelrikets portar:
"Ja, jag kanske aldrig lärde mig min grannes namn, men titta här – jag badade med delfiner i Nya Zeeland! Och här, se denna selfie från Machu Picchu!"

Det underbara med bucket lists är hur de perfekt kombinerar vår moderna besatthet av målsättning med vår urgamla rädsla för döden. En slags existentiell Excel-fil, om ni vill.

Vad säger det om vår civilisation när det ultimata beviset på ett vällevt liv inte längre är kärleken vi gav eller kunskapen vi delade, utan en lista avbockade turistattraktioner? "Ja, jag må ha försummat min familj, men jag har minsann simmat med hajar!"

Och alla dessa "äventyr" kommer ju numera i så behändiga paketlösningar. "Bestigning av Mount Kilimanjaro – all inclusive! WiFi endast tillgängligt vid basläger 2, perfekt för att uppdatera din status: 'Övervinner min rädsla och utmanar mig själv #authentic #blessed'."

Jag undrar ibland om inte den verkliga bucket list-bravaden i vår tid skulle vara att faktiskt sitta still, njuta av en kopp te och samtala med en medmänniska utan att dokumentera det för eftervärlden.

Men vad vet jag? Jag har ju fortfarande "Skriv en onödigt sarkastisk text om bucket lists" kvar att bocka av på min lista.

Så där ja – avklarat!

Nu kan jag äntligen dö lycklig och fylla min egen hink med stil.