Ett mycket välbesökt evenemang, där bara ett fåtal sittplatser var tomma. En upplevelse utöver det vanliga kan man verkligen säga att det var, i alla fall för oss, en oförglömlig kväll, och jag tror nog att alla övriga som var där också kunde skriva under på det. GMO som det förkortas, är ganska stora inom sin genre såväl som i Sverige, Finland, Norge, Danmark och i Frankrike, och de har rättigheter och befogenheter från Glenn Miller Productions, New York i USA att på licens få använda namnet och spela G.M:s musik i originalutförandet. Kan tänka mig att det kunde ha låtit ungefär likadant på den tiden Glenn Miller själv var ute med sin orkester.
Medlemmarnas antal är 17 stycken som utövar saxofon/klarinett, trumpet, trombon, och ett komp bestående av piano, trummor, gitarr och bas. Dessutom har man tre vokalister och en sångkvartett, "The Moonlight Serenaders", också. Orkesterledaren tillika trombonisten för detta storband heter Jan Slottenäs, en i mitt tycke duktig trombonist, som förutom spelade, även presenterade programmet på ett mycket trevligt och tilltalande sätt. Mellan låtarna berättade han om Glenn Millers liv och musik, en röd tråd som gick genom hela programmet. Man hann med inte mindre än 30 låtar, varav kan nämnas några som "In The Mood", "Chattanooga Choo-Choo", "At Last", "Danny boy", "American Patrol" och förstås sist men inte minst "Moonlight Serenade", som kom först som final, och den låt man bara hade väntat på hela tiden. Alla medlemmarna tyckte vi var så otroligt duktiga, med ett fantastiskt agerande, inte bara musikaliskt samspelta. Skall jag nämna något namn i sammanhanget, så tyckte jag nog personligen att vokalisten Jens Berggren var enastående i sitt framförande av sångerna han medverkade i, bland annat "At Last", och hade en otroligt fin sångröst.
Ja, heder åt dessa fina musiker, som gjorde vår kväll till en liten fest.