Det började med att stänga i Stallarholmen, ingen tanke på att det kunde vara sista tryggheten. Nu ska Solvändan läggas ned, Sictoniagårdens demensavdelning avvecklas. Att detta handlar om människor som är gamla och försvarslösa verkar ointressant. Det har ändrats hit och dit på senare år, klart att det kostar pengar. En idé är att låta en förändring sätta sig (låta en tid förflyta) innan man gör ännu fler förändringar. Fräjdin, Åhlund och Karlsson har åkt runt och pratat med personalen. klart att det inte finns några större invändningar, de vill väl ha jobben kvar.
Jag vill även beröra ämnet fler händer i vården. Tänk på att det vore bra med tid för dessa händer att ge omsorg. Dags att börja reflektera över omsorg och respekt för våra gamla i samhället. Det är väl bra om alla får behålla jobben i äldrevården, då är de i arbete och skattebetalare. Det finns en del att fundera över. Kan man själv tycka det är sunt att bara flytta människor, ändra rutiner "spara på personal", allt för pengar? Läste att brukarna ska känna sig trygga. Det är bara tomma ord. Det saknas medkänsla och omtanke samt respekt för både vårdpersonal och brukare (läs äldre hjälpbehövande människor). Har jobbat hela mitt vuxna liv, känt livsglädje och kamratskap. Nu finns en stor frustration och rädsla över synen på äldre hjälpbehövande människor, egoisten i mig hoppas att jag aldrig behöver bli brukare.
Medmänniskan