Replik till "En luttrad lärare som har både behörighet och legitimation" (1/9). "Behövs lärarlegitimationer och behörighet" och "Borde man inte koncentrera sig på att få begåvade och engagerade pedagoger", frågar sig skribenten. I insändaren finns både faktafel och felaktiga slutsatser, vilka avslutas med förslaget att hela lärarutbildningen bör skrotas.
För det första är det viktigt att slå fast att ett skrotande av lärarutbildningen knappast skulle öka attraktiviteten eller statusen i yrket. Det huvudsakliga problemet i dag ligger inte i lärarutbildningen, utan i det låga söktrycket till densamma. Med högre söktryck skulle studenter med dåliga förkunskaper gallras bort. Vidare bygger skribenten sin argumentation på ren okunskap. Exempelvis framhålls djupa ämneskunskaper som avgörande för om en person är en bra pedagog, medan metodik och pedagogik avfärdas.
Självklart är ämneskunskaper mycket viktiga, men den som inte kan förmedla dessa blir snart utdömd som lärare av de flesta elever. Metodik och didaktik handlar om analys och förståelse av vilka faktorer som påverkar lärande och kunskapsförmedling, vilket är centralt för alla lärare. Enligt skribentens mycket märkliga resonemang är det i stället medfött om någon blir en duktig lärare. På vilken forskning bygger detta argument? Skribenten hävdar också motsägelsefullt att den praktiska delen av utbildningen är mycket viktig, samtidigt som den del av utbildningen som handlar om kunskapsförmedling ska slopas!
Det är uppenbart att en sådan åtgärd skulle leda till sämre förberedda lärarstudenter. Och att hävda att lärare inte behöver känna till centrala pedagoger som Dewey och Vygotsky och deras påverkan på utvecklingen kan närmast jämföras med en fysiker som inte känner till Einstein.
Även när det gäller frågan om lärarlegitimation finns felaktiga slutsatser. En undervisande lärare ska vara behörig i sitt ämne och om läraren ska sätta betyg på elever denne inte undervisat, ska betygsättningen ske i samråd med den som undervisat eleverna. Den professionelle, legitimerade läraren ser givetvis till att ett rättssäkert betygsunderlag finns som denne kan bedöma innan något betyg skrivs under. Bedömer läraren att så inte är fallet, eller om läraren saknar legitimation i ämnet blir det rektorn som skriver under betyget, inte läraren.
Tomas Wiederholm
Förstelärare i undervisning och lärande på S:t Eskils Gymnasium