Äntligen börjar polisens omorganisation uppmärksammas. Trots fler duktiga poliser än någonsin blir resultaten bara sämre. Detta har sin grund i polisens organisation.
Polisverksamhetens krav på närhet till medborgarna är inte förhandlingsbart. Ska polisen klara sitt arbete måste närheten till medborgarna finnas. Polisen måste vara kontaktbar för personliga besök och det räcker inte med att det står att tisdagar klockan 17-18 finns en fotpatrullerande polis i centrum. Polisen måste vara kontaktbar via internet men de måste framför allt kunna nås på telefon.
Martin Ulvenhag, ordförande i Polisförbundet Region öst, lägger skulden för problemen på riksplanet när han också borde skuldbelägga den regionala ledningen. De regionala ledningarna har inte utsetts för sin kompetens utan för sin vilja att vara följsamma i beslut från ovan. Östra regionens ledning består av två personer som inte har rosat marknaden. Högsta chefen har inte haft någon framgång i de län som tidigare styrts. Varför skulle hon lyckas bättre med en hel region? Hennes biträdande är en polis som inte tillfört något när han för många år sedan anställdes och han har heller inte tillfört något under resans gång.
Så länge någon i beslutande ställning tror att närhet till medborgarna kan skapas, genom att någon timme/dag i veckan eller månaden invadera en liten ort med en eller flera poliser, så länge kommer polisens problem att bestå. Den nya organisationen skapar en polis som näst intill bor på vägarna och alltid kommer att vara upptagen med förflyttning hit eller dit.
Polisen kan gärna bestå av en myndighet men landsbygden och de små orterna får inte avpolisieras.
Vem bestämmer var polis ska finnas eller tas bort? På polisens hemsida framgår att Danderyd med drygt 30 tusen invånare har en dygnetruntöppen polisstation men Lidingö med nästan dubbla antalet invånare inte har någon polis alls.
Börje R P Carlsson