Tisdagen den 11 februari hölls en nationell minnesstund och en tyst minut för offren i Ărebro. Flaggorna vajade pĂ„ halv stĂ„ng och mĂ€nniskor runt om i landet samlades, stannade upp dĂ€r de var, för att gemensamt hedra och minnas de tio offer som sköts.
Onsdagen den 4 februari lÀmnade Elsa, Kamar, Bassam, Ali, Salim, Niloofar, Camilla, Eva-Lena, Selma och Aziza sina hem för att gÄ till jobbet och sin utbildning, precis som du och jag. Skillnaden Àr att de aldrig kom hem igen. Arton barn kommer aldrig mer att fÄ krama sina förÀldrar. NÀr nyhetsrapporteringarna strömmade in befann jag mig, liksom mÄnga andra, pÄ jobbet, och det var en kÀnslomÀssig berg- och dalbana av ilska, uppgivenhet och sorg.
Motivet för dÄdet mÄ vara okÀnt, men platsen Àr vÀlkÀnd. Det var en trygg plats för elever med drömmar och förhoppningar om en andra chans i livet. NÄgra hade flytt frÄn krig och elÀnde till trygghet och frihet. Risbergska, som en gÄng var min gymnasieskola och som nu Àr Campus Risbergska, Àr en plats för alla, oavsett bakgrund eller hudfÀrg. Men i dag Àr Risbergska förknippad med den vÀrsta skolskjutningen i svensk historia.
Skolmassakern i Ărebro fĂ„r mig att tĂ€nka pĂ„ den debatt och hatiska retorik som har prĂ€glat de senaste veckorna, mĂ„naderna och Ă„ren. Det var inte sĂ„ lĂ€nge sedan regeringen kom med förslag om att kartlĂ€gga invandrares vĂ€rderingar, Ă„terkalla medborgarskap eller lĂ€gga fram lagförslag om angiverilagen. Dessa Ă€r bara tre av flera förslag riktade mot en specifik grupp. Vad gör det med ett samhĂ€lle nĂ€r högt uppsatta politiker skyller samhĂ€llsproblem och nationella kriser, sĂ„som gĂ€ngkriminalitet, pĂ„ vissa grupper? Man mĂ„ste förstĂ„ vilket hat man göder och att man skapar ett "vi" och "dom" nĂ€r man för en sĂ„dan retorik och handling.
NĂ€r den grundlĂ€ggande tryggheten i samhĂ€llet â sjukvĂ„rden, skolan, socialtjĂ€nsten och polisen â brister pĂ„ grund av marknadslösningar och nedskĂ€rningar, skyller politiken pĂ„ enskilda grupper för strukturella utmaningar som krĂ€ver gemensamma lösningar. Med kortsiktiga utspel och symbolpolitik tar högerpopulismen och individualismen jĂ€rngrepp om samhĂ€llet.
Ulf Kristersson och flera andra högt uppsatta politiker har stĂ€ndigt pĂ„mint mig och andra med invandrarbakgrund om att vi aldrig blir en del av det svenska samhĂ€llet. För enligt politiken Ă€r det invandrares fel att samhĂ€llet ser ut som det gör â aldrig den politik de för som sakta nedmonterar vĂ„r vĂ€lfĂ€rd och trygghet.
SamhÀllsproblem och kriser krÀver kollektiva insatser och lösningar, inte splittring mellan ett "vi" och ett "dom".
Motivet för dÄdet mÄ vara okÀnt men det Àr tydligt att gÀrningsmannen kÀnde ett djupt hat och valde platsen noga.