Enligt hyresnämnden i Västerås vinner Marie Louise Valentin tvisten mot Strängnäs kommun därför att kommunen inte erbjudit någon ersättningslägenhet.
Hyresnämnden har nu avgjort frågan och påvisar att kommunen har gjort fel. Det naturliga är att man från kommunens sida finner sig i nämndens utslag och rättar till felaktigheterna. Men döm om min förvåning när jag läser om socialchefen Inger Grindelids uttalande om att man överväger att överklaga hyresnämndens beslut.
På vems uppdrag agerar man då? Jag är inte intresserad av att mina skattepengar används för att sätta åt en 91-årig kommunmedlem som tack vare sin son kunnat få upprättelse.
När socialtjänstlagen kom på 1980-talet diskuterades att myndighetens makt inte fick bli så stor att den enskilda individens intressen kom i kläm när man ville hävda sin rätt. Att tjänstemannens beslut blir föremål för rättslig prövning är bra men det får inte innebära att man använder kommunens juridiska resurser för att fortsätta kampen mot resurssvaga individer, när beslutet går tjänstemannen emot att man då.
Allt fler människor upplever i dag att man för en ojämn kamp mot myndigheterna därför att man inte har juridiska eller ekonomiska resurser att hävda sin rätt.
I fallet med Marie Louise Valentin så är det enda rätta att någon av ni nyvalda politikerna sätter ner foten och säger att hyresnämndens beslut inte skall överklagas utan hjälp i stället Marie-Louise Valentin att få ett boende som hon kan vara nöjd med.
Roland Ekstrand
Liberal