Behövs lärarlegitimationer och behörighet? Borde man inte i stället koncentrera sig på att få begåvade och engagerade pedagoger? Som systemet nu fungerar får det absurda konsekvenser då duktiga pedagoger varje termin riskerar att sägas upp och lärare med legitimation kan tvingas sätta betyg på elever de aldrig haft, i ämnen de inte sysslat med.
Forskning visar att någon koppling mellan andelen behöriga lärare och andelen elever som uppnår gymnasiebehörighet inte finns. Detta om man tar hänsyn till elevsammansättning och andra parametrar som kan påverka resultatet.
Vissa människor är födda till att bli pedagoger och då gör den pedagogiska och metodiska delen på lärarhögskolan varken till eller från. Speciellt den teoretiska metodik- o pedagogikundervisningen (Dewey, Piaget, Vygotskij, med flera) kan starkt ifrågasättas, medan den praktiska VFU:n (verksamhetsförlagd utbildning) är givande. Man borde i stället lägga tid o pengar på att undersöka och verifiera blivande lärares:
– Pedagogiska förmåga, genom någon form av provlektioner i en verklig klassrumssituation där en erfaren grupp pedagoger på skolan sitter med. Naturligtvis ska möjlighet till handledd praktik ges för dem som har problem, dock inte med ambitionen att “alla ska igenom". Detta medför att personer helt utan lärarutbildning mycket väl skulle kunna bli "behöriga" lärare.
– Ämnesteoretiska kunskaper. Här ligger en stor del av problemen med vikande resultat i speciellt grundskolan. Många studenter som lämnar lärarutbildningen med en godkänd examen har alldeles för dåliga ämnesteoretiska kunskaper (jag talar här av egen och andra kollegors erfarenhet då jag har jobbat med lärarutbildning).
– Förmåga att kunna tillämpa sina ämneskunskaper, och då inte bara teoretiskt som i att lösa ett antal övningsuppgifter i läroboken, en lärare måste även kunna koppla dessa till “levande livet". För att förklara det enkla krävs inte bara en förståelse av själva problemet, utan också en gedigen ämneskunskap av hela området på en nivå långt över det man undervisar om. Här konfronteras lärare på den ämnesteoretiska delen av lärarutbildningen ofta med att studenter klagar: “Så här avancerade saker kommer vi aldrig att hålla på med när vi kommer ut och jobbar".
Så varför inte skrota hela den lärarutbildning som vart och vartannat decennium gjorts om utan att någon förbättring skett? Ersätt den med något som premierar goda och engagerade pedagoger.
En luttrad lärare som har både behörighet och legitimation