Det har nog inte undgått någon av oss. Vi får se och höra om dem varje dag, både i samhällsdebatten och i samtliga städer. Människor som har förlorat allt, och inte har några andra val än att utelämna sig själva åt andras välgörenhet – tiggarna.
För vissa av oss, mig däribland dem, förefaller det sig naturligt att skänka pengar, och så mycket annat stöd man kan. Andra reagerar på ett annorlunda sätt. Rykten sprids om huruvida dessa individer behöver hjälp, eller ej. Distinktioner mellan "våra" hemlösa, och de "främmande" tiggarna görs. Det finns en vilja att värdera en grupp utsatta högre än andra, beroende på vilken hudfärg den utsatte har.
Denna idé som tycks ha fått fäste – Idén att det skulle vara mer synd om den utsatte ifall hen är vit – konfunderar mig. Är det inte rimligtvis så, att det enbart handlar om en grupp människor som fallit igenom samhällets skyddsnät, som för övrigt är i desperat behov av upprustning?
Varför ser vissa ett behov att skilja på vita utsatta, och rasifierade utsatta? Finns det något tekniskt värde i denna handling? Det är ju nämligen inget som skiljer dem åt, förutom utseendet och härkomsten. De båda befinner sig i samma situation, och är i samma behov av hjälp. Så, varför envisas med att försöka ställa två grupper emot varandra, när det verkligen inte finns något behov av en sådan distinktion?
I stället för att ställa grupper emot varandra, något som är både okunnigt och rasistiskt, bör vi fokusera på att lösa problemet i fråga.
Sebastian C.J Rundqvist
Facklig ledare SSU Sörmland