Återigen spar Strängnäs kommun på en utsatt grupp, det vill säga på de äldre, sjuka och vårdbehövande.
Beslutsfattarna förstår inte alls hur verkligheten ser ut och försvarar sitt beslut med att allt fler äldre vill bo kvar hemma.
Vi handläggare möter dagligen äldre och/eller sjuka människor som känner stor otrygghet i det egna hemmet. De vill inte alls bo kvar hemma utan önskar inget hellre än att få bo på ett omvårdnadsboende med ständig närhet till personal.
Sedan finns det självklart människor som vill bo kvar i sina hem. Gemensamt för de allra flesta är dock att man vill ha en valmöjlighet, att ett äldreboende finns om man behöver det.
Att hemtjänsten i Strängnäs kommun fungerar bristfälligt bidrar ju inte direkt till ökad trygghet. De äldre vittnar om bristande bemötande, stressad personal och en total avsaknad av ett salutogent tankesätt. Det är stora omsättningar i hemtjänstgrupperna och personal med utbildning och erfarenhet saknas.
Det hör inte till ovanligheten att en kund får hjälp av fler än 20 olika personer under en vecka. En valfrihetsmodell som i praktiken inte alls fungerar gör att det stora flertalet är hänvisade till hemtjänst av kommunens egen regi.
Biståndshandläggarna får direktiv att det nu är dags att "snåla" med antalet hemtjänsttimmar. Enligt Socialtjänstlagen har den enskilde rätt till en skälig levnadsnivå vilket självklart inte alltid går hand i hand med kommunens besparingskrav. Att handläggarna tvingas bedöma omvårdnadsbehovet efter de ekonomiska resurserna är alltså ett direkt lagbrott.
Det skulle nu vara mycket intressant att få veta av er beslutsfattare hur ni på ett rättssäkert sätt ska ersätta äldreboende med hemtjänst? På vilket vis ska hemtjänsten förbättras så att alla vill vara hemma och få punktinsatser?
Hur kopplar ni att biståndshandläggarna ska minska antalet timmar till att kvaliteten i hemtjänsten höjs och synen på kvarboende främjas? Jag undrar också hur ni ska säkerställa trygghetsaspekten?
Strängnäs kommun är ju inte direkt känd för att ha en utvecklad frivilligverksamhet/träffpunkter som kan befrämja gemenskap/ meningsfullhet och trygghet.
Det är beklagligt att se att ni långt ifrån följer er vision om att inte vara bäst men att bli bättre. Detta när det så uppenbart endast är försämringar vi får se.
Tjänstemannen