Replik på Lars Larssons (M) insändare (16/7).
Som Strängnäsbo har man anledning att glädja sig åt det lokala kulturarbete – byggt på intresse, engagemang och övertygelse – som bedrivs av enskilda entusiaster, kulturföreningar, hembygdsföreningar, bokhandlare och kyrkor, med obefintligt eller minimalt stöd från kommunen. Detta intresse och engagemang står i skarp kontrast till politikernas ointresse.
Stängningen av Strängnäs museum 1997 var en kommunal skandal som väckte nationell uppmärksamhet. Nu vill kulturpolitikerna fullborda skandalen genom att avveckla museisamlingen för att slippa en hyreskostnad på 600 tkr. De föremål som är av regionalt stort intresse hoppas kulturpolitikerna att Sörmlands museum ska ta hand om och resterande föremål, det vill säga merparten, ska säljas på auktion eller skänkas till second hand-butiker. Tydligare än så kan kulturförakt inte uttryckas.
Trots massiv kritik på tidningens insändarsida låter sig kulturnämndens ordförande Lars Larsson (M) inte påverkas. Han förefaller nöjd med att kulturen hamnat på undantag i Strängnäs eller marginaliserats. Han säger sig prioritera "skola och omsorg". Han vill – med minskade resurser – fortsätta att "utveckla" kulturen i Strängnäs.
Strängnäs är ingen kulturstad. Strängnäs satsar mindre på kulturverksamhet än andra jämförbara kommuner. Detta glöms ibland bort eftersom vi har en hängiven kulturchef med lojala medarbetare, som med knappa resurser gör ett gott arbete.
Visst är det viktigt att vi tar hand om våra barn och våra gamla, men det är lika viktigt att vi vårdar och synliggör vårt kulturarv. Därför: Bygg till Multeum med en museidel!
Gör verklighet av de löften om ett nytt museum som gavs 1997.
Åke Norell
Mariefred