Att få med sig kyrkan i vår kamp för våra anhörigas rättigheter känns väldigt varmt och hoppingivande. Kanske kan vi tillsammans stoppa det vansinne som nu skenar i kommunen.
Ni som orkat följa det som händer i äldreomsorgen i Strängnäs kommun kan säkert konstatera att socialtjänstemännen nu definitivt har "målat in sig" i ett hörn.
Man ska lägga ner platser på äldreboenden därför att man menar att äldre hellre vill bo kvar hemma om man får stöd och hjälp. Samtidigt deklarerar socialtjänsten att man vill/måste minska på den biståndsbedömda tiden inom hemtjänsten. Hur tänkte man här?
Demensavdelningen på Sictoniagården ska läggas ned. Sex boende ska flyttas. Personalen/anhöriga vet inte annat än att de dementa ska in på Isabellagården. Personalen vet inte vad de själva ska göra eller om de har några jobb kvar efter flytten.
På Isabellagården bor redan 10 dementa personer på demensboendet och lokalerna kan inte göras om till fler platser. Har man tänkt att två dementa ska dela på ett rum? Eller?
Vet ni läsare, att kommunen är skyldig att göra en risk- och konsekvensanalys för varje boende som hotas av förflyttning? Hittills har kommunen inte gjort några sådana.
På Sictonigården blev jag stoppad när jag bad om hjälp att ge de anhöriga ett exemplar av en ansökan om en sådan analys. Verksamhetschefen på Sictoniagården hänvisar till Sven-Erik Ålunds (verksamhetschef för vård och omsrog red. anm.) beslut att dessa ansökningar inte ska delas ut. Man struntar alltså i medborgarnas lagliga rättigheter!
Jag kanske inte behöver tala om att kommunen därmed har trampat i ett nytt klaver och blir föremål för granskning i IVO. Vilken i ordningen vet jag inte men det lär inte bli den sista. Strängnäs kommun är redan kvalificerad till en av Sveriges värstingkommuner när det gäller omhändertagande av invånare, ung som gammal.
Elisabeth Folke Olsson