Jag är en liten men seg krake av de kvarvarande 40-talisterna. Jag köpte stuga i Sundbyholm år 2000 – skaplig, men ej isolerad och utan indraget vatten. Fast det ingen idé när det kommer "rikt" folk dit, river stugor och bygger barackliknande trähus för två–tre miljoner. Vi andra ska bort. Vi är bara lort.
"Hej hopp, vad bra vi är!", tycks deras barn tro när de i klungor skränar sig fram med sina nya cyklar på den lilla, dammiga grusvägen och hoppar upp till "Gud" på sina studsmattor. Man mår illa. I och vid ett fritidshus ska det vara lugn och ro, inte något uppblåst fladder och trams.
De äldre som nu är döda var mycket trevligare tycker jag. De förstod varandra. De visste att livet även kan vara svårt.
Besviken och ensam