Förra söndagen var jag och min man åter på besök hos grupp 5/6 på Isabellagården. Det var en ljuvlig dag och mamma ville gärna sitta ute i solskenet. Personal hade öppnat den sedan länge låsta balkongdörren och vi rullade ut mamma i hennes rullstol. Vi ställde ut ett provisoriskt bord och hittade två plaststolar att sitta på. Vi fick vårt söndagskaffe i solen precis som mamma ville. När vi senare måste lämna henne ville hon sitta kvar och njuta. Stackars mamma har inte fått så många stunder på altanen då dörren ut låstes tidigare i somras. Varför? Enligt vikarierande personal var det "order på det".
Vi konstaterade att den tv som hängdes upp på en vägg för nästan tre veckor sedan fortfarande inte hade någon kontakt med yttervärlden. Det har tagit sex månader innan tv:n kom upp på väggen. Ska det ta lika lång tid innan den är i drift?
Personal får, i den mån de orkar och hinner försöka göra tillvaron trevligare för de boende. Ingen i ledande ställning har aktivt initierat något som skulle kunna höja livskvaliteten hos de boende. Tvärtom har de som innehar makt inte erbjudit annat än försämringar och ökade kostnader. Mamma betalar varje månad mer än 9 500 kronor för mat, hyra och omvårdnad. Bara rummet på cirka 25 kvm kostar 5 100 kronor per månad i hyra. (Omvårdnadskostnaden är endast 800 kronor)
Vem skulle betala så mycket för ett rum på stan?
Enligt verksamhetschef Mats Karlsson ska äldreomsorgen fungera bra år 2022! Det är sju år dit och min mamma har dragit en rejäl nitlott hittills i sin äldreomsorg. Hon har stundtals fått en traumatisk och ångestfylld ålderdom. Inte enbart för att hon är dement utan för att tjänstemän och politiker behandlat henne som ett "grupproblem" som måste lösas ekonomiskt. Någon plats för medmänsklighet eller empati finns överhuvudtaget inte inom kommunens ramar.
Oavsett vilka partier som styr kommunen så finns alltid de svagaste på förlorarsidan. Varför är det så? Jo, de svaga kan inte skrika tillräckligt högt och då hamnar de sist i kön av behövande. Snälla, kan några fler än jag försöka komma ihåg år 2022, då äldreomsorgen ska fungera. Då kan vi kanske även komma ihåg min tappra mamma som fyller 100 år i oktober det året.
Jag tror inte på något av detta mer än jag tror på att Tomten finns.
Elisabeth Folke Olsson