1990 var den svenska kronan och den franska francen ungefär lika mycket värda. I dag är den svenska kronan värd 38 procent mindre än den franska valutan.
För en svensk med svensk inkomst innebär det i praktiken att köpkraften är runt 40 procent lägre än för tjugonio år sedan om han reser till Frankrike på semester i sommar.
Om detta problem har det skrivits eller talats om oväntat litet i vårt land. Möjligen därför att så många väljer ett icke euroland för sin semester.
Vad kanske dock inte så många tänker på är det faktum att vår låga valuta successivt höjer alla priser i konsumtionen även i Sverige.
Om vår riksbank kämpar vidare för att begränsa inflationen genom minusränta, så lär det ju knappast förslå i längden. Vi kan inte styra över priserna på våra importprodukter. Så den eftersläpning på exportprisernas genomslag på våra dagligvaror, som vi hittills kunnat åtnjuta, är snart förbi med vår nuvarande kronkurs.
Svensk exportindustri har varit påtagligt gynnat de senaste trettio åren av den sjunkande kronkursen, som ju inneburit lägre kostnader för våra exportländer. EU har några gånger också påpekat detta som ett exempel på oskälig konkurrensmetod.
Det finns en gammal analysmetod att undersöka om ett land har en bra ekonomi, utöver statistikens BNP. Den är mycket enkel: hur mycket är landets valuta värd i förhållande till andra valutor?
Så Stefan Ingves kanske ska börja fundera över räntenivån innan Sveriges löntagare inser att lönehöjningen ätits upp av prishöjningarna.