Kommunerna hävdar att de inte har råd eller också hävdar de att funktionsnedsatta barn måste anpassa sig och att de bara behöver "skärpa sig". Men en funktionsnedsättning försvinner inte bara för att man vill, lika lite som cancer försvinner för att man vill. Eller förlamning. Eller nötallergi. Den attityden leder till att många elever far illa, och sätts på undantag av både pedagoger och klasskamrater.
Över hela Sverige slutar tusentals barn att gå till skolan och mångdubbelt fler går ut skolan utan fullständiga betyg. Detta drabbar även barn i Eskilstuna och Strängnäs kommuner. Ingen verkar riktigt bry sig.
Förutom föräldrarna till dessa barn, som enligt undersökningar är överrepresenterade i statistiken över sjukskrivna, utbrända, deltidsarbetande och separerade. Det har sitt pris att dels slåss för sitt barns rätt till utbildning och dels slåss mot en vägg av fördomar kring att det är i föräldraskapet det brister.
I Sverige finns, enligt forskare, minst en miljon människor med någon form av neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF) såsom ADHD, dyslexi, Aspergers, autism och ADD. Det är kognitiva och psykiska funktionsnedsättningar men inte begåvningshandikapp. I gruppen med NPF finns såväl särskole- som särbegåvning men de flesta ligger inom normalbegåvningsspannet, precis som resten av befolkningen.
Förutom det personliga lidande som det innebär att vara exkluderad från skolan och samhället, kostar utanförskapet fantastiska summor pengar varje år. Gruppen är överrepresenterad hos Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, psykiatrin, kriminalvården.
Detta helt i onödan. Att inte satsa på alla barn i skolan slår tillbaka mångdubbelt. Det är dessutom inte värdigt en rättsstat som Sverige. Vi kräver av Sveriges politiker och lokala beslutsfattare: att de skyndsamt säkerställer att Skollagen följs liksom FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna och Barnkonventionen. Vi kräver att de kommunala indragningarna i stödet till elever med särskilda behov genast upphör.
Vi kräver att Sverige satsar på tidiga insatser och stöd. Vi kräver att den inkluderingsvåg som sveper över Sveriges skolor föregås av massiv utbildning, organisatorisk och strukturell anpassning och att resurserna ökar till de nivåer som krävs för att inkludering enligt exempelvis Boston/Harvardmodellen ska kunna implementeras. I dag används i stället denna modell som en förevändning för att ta bort stora delar av stödet till elever med särskilda behov.
Föräldranätverket Barn i behov www.barnibehov.se
genom Kerstin Eriksson och Birgitta Elvingson