Eskilstuna
Måndagen den 29 december, på eftermiddagen på min väg över Fristadstorget föll jag som en fura. Landade på knäna och dängde huvudet i backen. Skrubbsår på båda knäna, stora hål på strumpbyxorna, skrubbsår på kinden, jack vid ögonbrynet där glasögonbågen gått in – och itu.
Så där sitter jag mitt på Fristadstorget. Min personliga assistent torkar blodet som rinner från mitt ögonbryn och jag ser nog rätt ynklig ut. Då kommer den ena efter den andra – Eskilstunabor av varierande ursprung – fram och förhör sig. "Kan jag hjälpa till?" "Behöver du ett glas vatten?" "Ska jag ringa efter en ambulans?" I en strid ström passerar folk förbi, erbjuder sin hjälp på olika sätt, så otroligt värmande och glädjande!
Tack till er alla! Och alldeles särskilt tack till Peter med familj från Borsökna som utan att tveka avbröt sin shoppingrunda, hämtade sin bil och skjutsade bort mig till min bil som stod borta vid Radermachersmedjorna.
Wenche Willumsen