Skribenten gjorde till slut sin resa till Abisko, som han drömde om när han gick i gymnasiet.
Det är snart dags för semester. Oj, vilken härlig tid som väntar oss. I dessa dagar, hos alla oss, är semester och semesterresa ett hett ämne. Efter nästan ett helt års kamp för att lyckas med vardagslivet behöver kroppen och själen vila, och samtidigt uppladdning med nya krafter för kommande tid.
I en sådan tid pratar vi säkerligen en hel del om resmål och vart på jordklotet skulle vi kunna tillfredsställa våra behov av roande och vilande. Normalt är det så hos många av oss, att de resmål som vi har hemmavid inte värdesätts tillräckligt och i stället riktar vi blickarna bortom gränsen.
År 1973, när jag gick på andra året i gymnasiet, hade vi ett avsnitt på engelskan som handlade om en ort i norra Sverige, nämligen lilla fina orten Abisko. I beskrivningen, som var laddad med en fin bild av orten med några djur och lite mindre höjder, berättade engelskaboken om att naturen i norra Sverige var storslagen och fenomenet midnattssol en unik sevärdhet.
Tillsammans med äldre brorsan lyckades jag då lokalisera Abisko på världskartan. Jag har faktiskt fortfarande i minnet att jag då började mumla med mig själv och sade att jag ska dit när jag är klar med mina framtida studier, militärtjänsten och har börjat att jobba.
Det blev inte så som jag hade tänkt, men ödet bestämde mitt liv och jag hamnade i Sverige. Redan i början av vistelsen i Sverige började jag, vid de rätta tillfällena, fråga folk som jag mötte i skolan och på andra ställen om Abisko, och om hur lätt det är att ta sig dit. Jag fick veta att Abisko är jättelångt därifrån jag bodde, och man pratade om ett avstånd på 150 svenska mil dit.
Efter fyra års vistelse i Sverige, gav jag mig iväg med tåg till resmålet Abisko. Under resan beskådade jag ett enastående landskap, vilket jag aldrig hade beskådat förr. Jag såg att det verkligen var ljust exakt klockan 24.00 och då passade jag på att filma den härliga midnattssolen och skicka filmen till hemlandet för att de skulle kunna uppleva en liten, liten bit av de sevärdheter som finns här hemma i det fina landet Sverige.
På tåget från Kiruna mot Abisko, körde tåget vid bergens lutning och det orörda, fina, unika landskapet gjorde mig häpen. Man måste kunna se den storheten i norra Sverige själv för att kunna skildra den ordentligt och så som det är.
Vid järnvägsstationen i Abisko, observerade jag med mina blöta ögon en hel del av den kärleksfulla och storslagna naturen som engelskaboken hade berättat om. Jag njöt hemskt mycket av de stora bergen som släppte iväg en massa glänsande härliga vattenfall till Norska havet.
Vid resan åkte jag ända upp till Haparanda och Narvik och sedan dalade jag ner och fick den äran att besöka nationalparken, de fina städerna i norra Sverige, speciellt Kiruna, Östersund, Falun och många andra städer. Upptäckte själva inlandet, också oerhört fint. Vid världens längsta linbana tog jag en tur och den var en minnesupplevelse.
Med denna resa har jag faktiskt nu en jätteupplevelse i mitt liv, och jag har den som samtalsämne när jag är i sällskap med folk som pratat om resor och resmål. Jag går runt och skryter och säger att jag har sett en liten bit av vad vi har i norra Sverige och jag önskar att jag får se det igen.
Jag menar att när vi själva har ett av de bästa resmålen i hela världen, och vi kan ta oss dit med en enda resa, så får vi passa på att se och njuta. Man kan samtidigt gå på fjällvandring också, vilket jag tyvärr inte hade möjlighet till.
Om vi reser inom Sverige får vi utan tvekan unika och härliga reseupplevelser, samtidigt som vi hjälper turistindustrin också. Gör du en sådan semesterresa, kommer du aldrig att ångra dig.
Ha det bra på semestern, i alla fall!
Skribenten på järnvägsstationen Abisko Östra.