De flesta besökande "tiggare" kommer från Rumänien och Bulgarien, de benämns därför ofta som EU-migranter. Flertalet av dem är romer och skälet för att de kommer hit är att de faktiskt inte klarar sig hemma.
Där är de i många fall helt utestängda från arbetsmarknaden. Deras barn diskrimineras i skolan. Flertalet romska familjer bor i direkt hälsovådliga slumbostäder och tillgången till sjukvård är i praktiken spärrad. Medellivslängden för romer i dessa länder bedöms vara ungefär tio år kortare än för den övriga befolkningen. Samtidigt är det svårt för de romer som kommer hit att få jobb, att samla pantburkar räcker inte långt. Enda utvägen blir då att sitta med tiggarmuggen framför sig. Självklart vilar ett tungt ansvar på hemländerna, bland annat i Rumänien. Antiziganismen där har hindrat ett arbete att främja romernas mänskliga rättigheter. Lika självklart är att EU har ett ansvar. Det räcker inte med konferenser och planer på papper. Svenska myndigheter har också ett ansvar, inte minst när det gäller att utveckla samarbetet med hemländernas regeringar och bidra till en reformering av EU:s hela verksamhet när det gäller minoriteters situation.
Men vi i Sverige har också ett direkt och eget ansvar för dem som är här. De besökande migranterna har rätt att bli bemötta som människor. Vi vill därför rikta följande uppmaningar till Sveriges beslutsfattare:
Upphör med brutala avhysningar. Erbjud alternativa boenden – enkla men accepterade "tak över huvudet". Ge EU- migranterna samma rätt till akut sjukvård som de papperslösa. Uppmuntra polisen att ta hotbilden mot migranterna på större allvar. En sådan human hållning skulle inte bara stå i linje med principer om mänskliga rättigheter. Den skulle dessutom ge oss större möjlighet att påverka EU och situationen i migranternas hemländer.
Thomas Hammarberg
Soraya Post
2014 års mottagare av Stieg Larsson-priset