Jag har varit i helvetet och vänt. Min höftledsprotes hoppade ur på trettondagsafton på jobbet som är Mälarsjukhuset. Jag blev liggande på golvet helt orörlig i våldsamma smärtor bara ett par minuter från akuten. Mina kollegor kämpade med mig och när de larmar akuten får de beskedet: Vi har inte tid att komma, ring 112.
De fick ringa tre gånger innan ambulansen kom efter en dryg timme. När jag väl kom till akuten fanns det inga sängplatser på ortopeden. Jag fick ligga tio timmar innan jag hamnade på operation och de kunde söva mig och dra protesen rätt igen.
Man tror att man kan få hjälp på sin egen arbetsplats men har i stället fått en skrämmande inblick i sjukvården på Mälarsjukhuset. Jag skulle inte ha klarat smärtorna utan mina underbara labkollegor som tröstade mig höll mig varm och pratade lugnande, som satt vid min sida hela tiden tills ambulansen kom. Stort tack alla ni!
Anne-Margrete på Lab