Jag har en nära vän som ansökt om att få flytta till ett profilerat boende (kulturellt, religiöst, språkligt).
Detta boende finns inte inom vår kommun, utan i en närliggande. Hen har bott i kommunen under många år och varit delaktig i de kulturella aktiviteter som funnits här och i närliggande kommuner. Hen önskar nu, vid hög ålder, att få bo med likasinnade.
Enligt lagen om valfrihet (LOV) från 2009 och fritt vårdval 2015 ska inga hinder finnas, eller?
Under större delen av livet gör vi aktiva val, men då vi blir äldre tycks valfriheten inte vara så självklar. Trots lagen vill andra bestämma. Detta förmyndarskap förekommer ibland för några av oss vid val av äldreboenden inom kommunen. Det är ont om platser. Vi blir äldre och äldre och för de flesta av oss är hälsan god men krafterna avtar. Nytt boende behövs.
Jag vet att ekonomiska hinder kan finnas i kommunen. För att lösa dessa behov för framtiden föreslår jag att sätt igång med att bygga olika slags hyresrätter inklusive äldreboenden som anpassas till de olika kulturella och språkliga invånare som bor inom kommunen. Ta exempel från de finsktalande medborgare som bor här.
På detta sätt kan de som behöver annat boende få det inom rimlig tid och i någon mån arbetslösheten minskas. De som får arbete blir glada för att de kan försörja sig och sina familjer utan bidrag.
Frågor till ansvariga politiker och även tjänstemän inom kommunen: Hur ska ni förbättra valfriheten inom kommunen? Hur följs arbetet upp efter de lagar och beslut som finns? Vilka åtgärder genomförs mot diskriminering av äldre?
Kerstin Lilkeroos
Ordförande för samfundet Sverige – Israel i Sörmland.