Det är fredag, och du har planerat att gå ut med dina vänner under kvällen. Ni ska äta och dricka gott på en av stans bästa krogar. Du tar dig lätt igenom dagen med ett glatt humör eftersom att du vet att kvällen kommer bli så bra. Du har verkligen längtat efter att bara få koppla av med dina vänner som en paus mitt i all vardagsstress.
På eftermiddagen kommer du hem, hoppar in i duschen för att fräscha upp dig och gör dig i ordning för att åka. Du sätter dig i bilen och kör in till stan. Som vanligt får du köra runt i evigheter för att hitta en parkeringsplats och blir lika irriterad över hur dåligt folk parkerar som du brukar bli. Tillslut kommer du i alla fall fram till krogen där dina vänner väntar. Nu ska ni ha riktigt kul.
Några timmar har gått. Några glas alkoholhaltiga drycker har druckits. Trots det känner du att det gått ur kroppen och att du med lätthet kan köra bil. Du erbjuder därför en vän som ska åt samma håll skjuts. Ni sätter er i bilen och du vet innerst inne att det är fel, att du egentligen inte borde köra, trots att det känns som att allt kommer gå bra. Men du gör det ändå.
Att du några veckor senare skulle sitta på en kyrkogård och sörja var inget du föreställde dig den där fredagen när du satt och skrattade med dina vänner. Var det värt det? Inte ens när ni satt i bilen och allt blev svart kunde du föreställa dig vad som skulle hända. Men nu i efterhand vet du svaret. Nej, det var inte värt det.
VDVD