"Uppgiven mamma" skrev i fredagens tidning (EK 141003) om hur barnen är rädda för sina fröknar! Inte undra på det. Fick veta att "fröknar" på många ställen är så utmattade att de gråter på jobbet! De orkar helt enkelt inte sina arbeten! Vad tror ni, hur känner barnen då? Det finns någon enstaka tapper kvinna som vågar gå till sin chef och berätta hur det är, men ingen lyssnar på dem. Till och med barnen är så stressade att någon lider av magkatarr och spyr upp gallan men får bara medicin för det! Hur långt tänker ni politiker gå, innan ni förstår att det behövs mera personal på dagis och fritids? Ni kanske inte vet, att det finns hundratals ungdomar som är arbetslösa, som mer än gärna skulle gå och jobba?
Gode gud, vart är vi på väg?
En medlidande pensionär