Apropå nyligen publicerade insändaren "Vi vägrar låta Eskilstuna förvandlas till en kemisk avfallsplats".
Politikern Mikael Strömberg (SD) gör det han och hans gelikar alltid gjort. Han hittar en fråga som oroar en del människor, låtsas vara en av dem – och riktar sedan udden mot en utpekad fiende.
Oftast är det människor med annan religion eller födelseland. Ibland är det “eliten”. Nu är det en industrietablering som han själv varit en del av att möjliggöra. Strömberg kallar det för en "kemisk avfallsplats" och skriver om en "potentiell folkhälsokatastrof".
Det är stora ord från ett parti som i riksdagen och i EU konsekvent röstat mot hårdare miljöregler, mot klimatåtgärder och mot resurser till kontrollmyndigheter.
Samtidigt låtsas man nu stå på barrikaderna. Men bakom retoriken finns varken lösningar eller ansvarstagande – bara den gamla vanliga strategin i deras kretsar: bygg opinion på rädsla, gro hat, peka ut en fiende. Problemet är att verkligheten inte stämmer med skrämselbilden.
Alla relevanta myndigheter – från Kemikalieinspektionen till Miljöprövningsdelegationen – har bedömt att Senior Materials verksamhet kan bedrivas utan risk för allmänheten.
Ämnet som används, metylenklorid, är farligt att arbeta med – det är därför det krävs dispens. Men enligt experter och myndigheter är det inte ett hot mot allmänheten.
Att då, som SD gör, beskriva fabriken som om den sprider gift rakt ut i staden är inte bara felaktigt – det är direkt skadligt för det demokratiska samtalsklimatet och skapar en enorm oro bland en del Eskilstunabor.
Den som menar allvar med miljö- och hälsofrågor söker lösningar, inte fiender. Och framför allt: den bygger inte sin politik på människors rädsla.
Fotnot: Den här insändaren har besvarats av Mikael Strömberg (SD). Du hittar svaret här.