Svar till Jan Em, Människor flyr ju för sitt liv.
Världen ser betydligt annorlunda ut idag mot hur det såg ut under andra världskriget. Sverige och andra europeiska länder var ganska fattiga mot hur det är idag. De som kom till Sverige under andra världskriget kom väldigt snabbt ut i arbete. Mina föräldrar fick jobb efter tre månader i flyktingläger. Vi blev placerade i ett torp med kallt vatten och utedass. Min far jobbade i skogen på vintern och i lantbruket på sommaren. Vi fick begagnade möbler från svenska Röda Korset, och aldrig att mina föräldrar klagade eller krävde något. De fick stå på egna ben efter tre månader. Det fanns inga tolkar att tillgå heller.
En del av dagens flyktingar skickar i väg någon ung son genom flera länder, men föräldrarna stannar kvar i hemlandet.
När vi fick en stor flyktingvåg 2015 så var vi inte förberedda på det. Vi hade inget bra mottagande. Många av dessa går fortfarande arbetslösa, och de är trångbodda, och kriminaliteten har ökat, det kan ingen förneka.
Idag har vi en stor arbetslöshet och den lär öka till ca 15 procent, så hur i all världen ska vi få råd att försörja flera tusen till som vill hit? Vi kan inte erbjuda dom förskola, skola, arbete eller sjukvård, och inte bostäder heller som de själva kan betala. Vi skulle behöva ett stopp i cirka fem år för att få hjälpa dem på ett humant sätt som redan befinner sig här, men det är ju en utopi.
Det finns naturligtvis familjer som har lyckats att etablera sig med boende och arbete, och det är ju jättebra.