Till alla politiker och tjänstemän som har ansvar för barnomsorgen i Eskilstuna kommun.
Så har vi åter igen fått resultatet av den senaste personalenkäten där de röda staplarna för "Arbetsrelaterad utmattning" och "Arbetstakt" har ökat och lyser illröda. Som vanligt är det vi själva som förväntas lösa det som vi signalerat att vi inte längre mäktar med.
Innan vi ska sätta oss ned och försöka vända ut och in på oss själva för att hitta lösningar så uppmanas vi dessutom att inte fokusera på det som är rött utan på de gröna staplarna. För att belysa det absurda i detta vill jag göra en jämförelse som jag tycker är relevant i sammanhanget:
Jag har en längre tid haft väldigt ont i magen och till slut söker jag läkarhjälp för att jag inte står ut längre. Han/hon säger då att "oj, oj här lyser det verkligen rött", du har en allvarlig blindtarmsinflammation som bör åtgärdas så fort som möjligt. Här får du ett "gör-det-själv-kit" så kan du själv fixa till det på köksbordet där hemma. Men just ja, jag ser ju att du har en del som lyser grönt också, du har till exempel väldigt starka ben, så om du fokuserar på hur du ska kunna få dem ännu starkare så ska du se att inflammationen går över. Adjö och lycka till!
Detta låter ju helt absurt, eller hur, men det är så här vår "behandling" ser ut, år efter år. Är det verkligen rimligt?
Kan någon av er i maktens korridorer ge oss en enda vettig anledning till varför vi ska fortsätta fylla i dessa enkäter när det i praktiken inte händer ett enda dugg som förbättrar vår situation utan snarare tvärtom. Ingen, absolut ingen, verkar bry sig det minsta om ifall patienten överlever eller inte. Vi signalerar ju för fullt om hjälp, förstår ni inte det? Är ni alldeles för långt från verkligheten eller vill ni inte se den? (Det kanske inte bara är i Parken Zoo det finns strutsar?)
Väntar med spänning på svar på vad ni tänker göra för att få bort de farliga röda staplarna. Vänta inte för länge bara, det är något som tickar där ute, allt snabbare och högre.
Marie-Ann Jansson