Bra med välskrivna insändare som påtalar vad många känner kring den vårdkris som råder. Rader som både vädjar, förklarar och faktiskt föreslår konkreta lösningar.
Men samtidigt som varnande insändare haglar in och påtalar hur det ser ut, kan man undra vad som görs i handling. Vem har egentligen makten att få till en verklig förändring? Stanna upp och ställ den frågan till dig själv.
Sjuksköterskor får inte strejka som andra men vad skulle hända om ingen tog extrapass, dubbelpass, jobbade över, flyttade semester och så vidare. Ja, troligtvis än mer kaos och stängda sjukhus och i slutändan patienter som drabbas hårt.
Men sistnämnda är väl ingen nyhet. Titta bara hur det ser ut på våra sjukhus. Vem kan säga att patienten inte redan är hårt drabbad och utsatt. Något radikalt måste till för att förändringens vårdvindar ska blåsa, det vet nog de flesta så väl. Men även troligtvis tvinga styrande att börja lyssna och se allvaret. Tvingas börja åtgärda fel och brister som leder till att fler människor åtminstone inte ska få lida.
Är en svår balansgång, men att ständigt "ställa upp" som i slutändan gör att detta sjuka system kan fortgå och sen skriva hur bedrövligt det är, det är som att mata odjuret under sängen. Säger inte att detta är en lätt fråga eller att allt ansvar ligger hos sjuksköterskor, men kanske en tanke som är värd att tänkas i alla fall. Samt att lilla människan har makt bara man inser det och går ihop.
Sjuksköterska