Allan Ebeling föddes i USA av svenska föräldrar. När fadern dog beslöt modern att flytta tillbaka till Sverige med barnen. Familjen hamnade i Strängnäs. I 20-årsåldern begav sig Allan Ebeling till Stockholm. Han försörjde sig som reklamtecknare och gick på konstskola på kvällarna. Efter en tid åkte han till Tyskland för att gå en reklamtecknarutbildning. Staden han kom till var Meissen, berömt för sin porslinstillverkning.
‒Då upptäckte han keramiken, och han blev helt upptagen av det.
Maria Hallberg berättar om Allan Ebeling, konstnären som har ett helt konstmuseum uppkallat efter sig i Torshälla. Ebelingmuseet, där Maria Hallberg är intendent.
Vi träffar henne i en av museets utställningssalar i ett gammalt industriområde. Det luktar målarfärg och ser inte riktigt ut som vanligt. I museet pågår en omhängning av den permanenta utställningen. Det har gallrats bland verken, för att skapa en tydligare bild av Allan Ebelings olika uttryck och ge de utvalda verken en bättre exponering. Utställningen ska också få nya texter i samarbete med designstudenter vid Mälardalens högskola.
Maria Hallberg fortsätter att ge oss historien om Allan Ebeling. Hur han anställdes på porslinsfabriken Bo fajans i Gävle och blev dess konstnärlige ledare och så småningom anlitades av Upsala Ekeby porslinsfabrik för att formge porslin till Stockholmsutställningen 1930. Samma år sa han upp sig och beslöt att bli sin egen.
Torshällas starka tradition som hantverksort och kvaliteten på leran i en kohage gjorde att den framgångsrike keramikern Allan Ebeling valde att slå rot i staden. Här fanns kakelmästare som han kunde hyra in sig hos och bränna sin keramik. Han blev snart en tongivande person i Torshälla och en uppskattad konstnär som fick många uppdrag att göra offentliga utsmyckningar.
‒Han var extremt produktiv och hade en enorm bredd som konstnär, säger Maria Hallberg.
Allan Ebeling syntes och hördes och hans verk finns nu överallt, både i det offentliga rummet och i privata hem. När kommunen hade besök gjordes utflykter till Allan Ebelings verkstad.
‒Han kallade sig inte konstnär, utan fabrikör, berättar Maria Hallberg.
Allan Ebeling gick bort 1975. 42 år senare sätter han fortfarande sin prägel på Torshälla.
Först och främst genom Ebelingmuseet som öppnades för snart 20 år sedan, efter det att konstnärens efterlevande donerat ett stort antal konstverk till Torshälla stad.
I dag drivs museet med medel från Eskilstuna kommun och har också stöd av en vänförening. Museet visar inte bara verk av Allan Ebeling och de två av hans fyra döttrar som också blev konstnärer, Harriet och Marianne. Ebelingmuseet gör också regelbundet tillfälliga utställningar med samtida konstnärer och bedriver omfattande pedagogisk verksamhet för barn och vuxna.
Den som inte blundar när hen besöker Torshälla kan heller inte undgå att uppleva anslående prov på Allan Ebelings konst. På Östra torget, mitt i centrum finns "Vattenbärerskan", en monumental skulptur i svetsad kopparplåt som föreställer en kvinna i vikingautstyrsel bärande på ett par rejäla vattenkrus. Den beställde kommunen till Torshällas 650-årsjubileum. På paradplats mitt i Torshällaån finns också den massiva gjutjärnsskulturen "Tors bockar".
Ebelings skulpturer blev också en stomme när Torshälla för ett par år sedan började skapa en skulpturpark mellan Holmberget och ån. Dit flyttades bland annat de maffiga metallskulpturerna "Jazzkapellet" och "Saxofonisten" av Allan Ebeling.
Skulpturparken har sedan 2015 fått flera nya verk, däribland "Manteln" av Ebba Bohlin och älgen "Konungen" av Yvonne T Larsson.
Till Torshällas 700-årsjubileum kommer ännu en skulptur till parken. Det är Fredrik Noréns "Arv/Legacy", som kommer att bli en två meter hög och 2,5 meter lång skapelse tillverkad av pulverlackad aluminium, som består av 49 vita dörrar sammanfogade i en spiralform som för tankarna till en DNA-sekvens. Verket ska finnas på plats och invigas i september i år.
Den som tänker på Torshälla kanske också tänker på glas. Det var nämligen här som glaskonstnären Åsa Brandt startade Europas första studioglashytta år 1968. Verksamheten växte och år 1999 invigde Åsa Brandt anläggningen Brandt Contemporary Glass, som delvis var integrerad i Torshällas gamla vattentorn uppe på Klockberget i Torshällas äldre del. Här fanns glashytta, utställningslokal, shop och café och genom åren kom många namnkunniga glaskonstnärer att ställa ut sina verk i Torshälla, som blev en vallfartsort för glasintresserade och en stor turistattraktion.
2004 stängdes galleriet. Åsa Brandt fortsatte att skapa glas på Klockberget, men har på senare år trappat ner sin verksamhet.
Den som vill besöka en glasstudio i Torshälla kan boka ett besök hos Gunilla Lifvergren, som numera är den enda återstående glaskonstnären med ateljé i staden. Hon finns vägg i vägg med Ebelingmuseet, och arbetar mest med tekniken fusing och gjutet glas.
Åter till Ebelingmuseet som kommer att spela en viktig roll under Torshällas jubileumsår. Dels genom att fortsätta visa konst, dels som platsen för flera jubileumsarrangemang. Bland annat kommer kulturprofilen Alar Kuutman att hålla samtal med Åsa Brandt och hennes make Jan Brandt (11 mars) och ett samtal med de internationellt kända konstnärerna Karin Mamma Andersson och Jockum Nordström (22 april).