Vattnet är vid sidan av kärnkraften Sveriges mest betydelsefulla tillgång för försörjning med elström. Om det fortfarande fanns stora säkerhetsmarginaler för elsystemets toppbelastning under kalla vinterdagar skulle det betyda mindre om torrsommaren påverkar hur välfyllda kraftverksdammarna är när vintern börjar. Men nyligen kom Svenska Kraftnäts prognos och riskbedömning för tillgången på elektrisk effekt vid hög belastning den kommande vintern samt åren därefter, kompletterad med utblickar mot 2030-40.
En torrsommar verkar där vara långtifrån det värsta problemet. Även med en regnig sommar är det utan tvekan en tilltagande risk för att start av fossileldade turbiner samt import av fossilbaserad el söderifrån inte kommer att räcka under dagar med sträng kyla, svag vind och hög elförbrukning i Norden. Svenska Kraftnät kan då behöva stänga av strömmen för en del förbrukare. Det görs i första hand enligt avtal som ingåtts för beredskap i sådana lägen, men i sista hand även manuellt för att undvika haverier på grund av överbelastning.
Det mest ansträngda läget förra vintern, tidigt på förmiddagen sista februari, klarades med viss marginal. En del kapacitet fanns kvar för import av el. Vid en normalvinter 2018-19 beräknas den hårdaste köldperioden gå att klara med import. Men vid en så kall vinter som kan väntas vart tionde år behöver effekten vara fyra procent större, och hela sex procent större vid en kyla som vart tjugonde år. Då blir det mycket kärvare, särskilt i södra och mellersta Sverige. Kapaciteten i kraftledningarna är begränsad, och även Norge har ökad elförbrukning vid sträng kyla och kan då sälja mindre till oss.
Sverige konkurrerar som miljövänlig etableringsort för starkt elberoende företag, såsom större datorhallar. Amazons investeringar i Katrineholm och Eskilstuna är en del av den marknaden. I industrin och hos statliga myndigheter drivs spännande projekt för att ersätta kol i stålindustrins processer med vätgas, framställd med elektrolys av vatten. Det kräver enorma mängder elström. Detsamma gäller eldrift av vägtrafik i större skala.
Men den gångna vintern var den minsta av de kvarvarande reaktorerna nedlagd. En betydligt större reaktor i Halland, med längre återstående teknisk drifttid, förhandsstängs inför den kommande vintern, och ännu en inför vintern därpå. På längre sikt räknas det i energipolitiken med en fortsatt stor utbyggnad av vindkraft. Vad de nu pågående reaktornedläggningarna medför är dock i första hand att Sveriges elexport minskar. I stället för att bidra till att under vanliga veckor hålla nere elsektorns klimatskador i Europa kommer Sverige att importera mer el än tidigare och ge de koleldade kraftverken söder om oss en bättre marknad.
Analysen av effektsituationen vid vinterns toppbelastning visar ännu en sida av saken. Att bara räkna ihop all installerad effekt i vatten-, vind- och andra kraftverk ger en snygg summa. Men under sträng vinterkyla brukar det bli vindstilla. 91 procent av all vindkraft väntas då stå still. Beroendet av vattenkraft och import för att hindra akut elbrist och industristopp ökar. Det är en gåta hur jättelika investeringar under sådana villkor ska kunna genomföras för att med mängder av elström slå ut fossilförbränning i trafik och processindustrier.
Investeringar i fossilfri el bromsas kraftigt av nedtryckta elpriser, som har en viktig grund i att beskattningen av klimatskadlig fossil energi är för svag i Europa, liksom i många andra länder. Detta är en av de frågor som borde prioriteras efter valet. Det behövs bättre fungerande marknader, och högre pris på klimatskadliga utsläpp. Den forcerade nedstängningen av reaktorer borde hejdas. Den undergräver såväl säkerheten i Sveriges elförsörjning som landets klimatpolitik.