Överskriften är tagen från Södermanlands fotbollsförbunds hemsida. Det torde vara något som vi alla inom svensk föreningsverksamhet kan ställa oss bakom. Men kan vi ställa oss bakom ett sådant ställningstagande, om föreningsverksamheten inte är jämställd?
Vi har tidigare kunnat läsa i Eskilstuna-Kuriren om att domare vägrat ta flickspelare i hand. Är detta något vi inom fotbollsföreningarna kan acceptera år 2018?
Förhoppningsvis är detta inget som händer på daglig basis, men ändå lika beklämmande.
Ska vi kvinnor verksamma inom fotboll verkligen behöva acceptera detta kränkande och diskriminerande beteende? Nej, nu är det dags att vi sätter ned foten.
För alla kvinnor, för alla flickor, för alla verksamma inom föreningsverksamhet runt om i landet måste vi kräva att behandlas och bemötas lika.
Jag har mött det. Den enda kvinnan på och runt plan. Den enda som inte är värd ett handslag. Ett handslag som tack, en handling av respekt.
Alla verksamma inom svenska fotbollsförbund borde bemötas och behandlas på lika villkor, inte särbehandlas utifrån kön. Fotboll har historiskt sett varit en mansdominerad sport.
Men mannen skall därför inte ha någon form av särställning eller bestämmanderätt för vad som sker på och runt plan. Vi alla måste få utrymme att utvecklas och glädjas av den fantastiska sport som fotbollen faktiskt är!
Hur ska vi få fler kvinnor, flickor och barn verksamma inom fotbollen om vi alla inte aktivt arbetar för jämlikhet. Jag vill ses som tränare. Jag vill bli bemött på samma sätt som mina manliga kollegor.
Att jag blir behandlad olika. Diskrimineras och kränks, på grund av att mitt yttre är utformat på ett annat sätt är inte okej.
I min värld är vi alla jämlikar. Jag ska kunna förvänta mig samma behandling och bemötande som andra tränare. Oavsett kön.
”Tränaren”