Det märks att en valrörelse är under uppsegling. Och att Sverigedemokraterna ses som huvudmotståndare av såväl moderater som socialdemokrater är föga förvånande. Det är ju i första hand därifrån SD rekryterat sina sympatisörer. Att SD ses som ett hot är inget konstigt, men att utmåla SD som ett samhällsfarligt fenomen, som Susanne Nyström gjorde i en krönika häromdagen är väl magstarkt.
Grunden i det som Susanne Nyström betecknar som ett vi-och-dom-tänk är synen på nationen. Kortfattat innebär det att SD ser det som något eftersträvansvärt att svenska politiker sätter svenska medborgares väl och ve före utlänningars väl och ve. Och förutsätter att även andra länders politiker sätter sitt lands medborgares intressen främst. Av detta följer bland annat en negativ inställning till en okontrollerad invandring som bryter ned, istället för att bygga upp vårt samhälle.
Man behöver inte vara vare sig rasist eller allmänt en ondskefull människa för att sympatisera med SD. Det räcker med att man är Israelvän, skeptisk till EU, globalism, islam och har en allmänt socialkonservativ hållning. Att utifrån detta stämplas som något samhällsfarligt säger något väsentligt, och djupt sorgligt, om dagens Sverige och dess media. Inte minst Eskilstuna Kuriren.
Aila Kangas